Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Att trampas ned i mullen utaf en,
Hvars framtid får sin färg af hans förtviflan.
Men, riddare, nu är ej tid för oss,
Som båda vilja Finlands väl och storhet,
Att krossa mot hvarann grundvalarne,
Hvarpå de skola byggas upp, och hvilka
Dem sen i samdrägt upprätthålla böra.
Sabel fana. Er kärlek till ert hertigdöme är
Dock något skild från min till fosterlandet.
Johan. Det vill jag ej bestrida, riddare.
Hos er är kärleken till Finland medfödd,
Oöfverlagd som barnets till sin moder:
Ett känslans ankare vid blodsband fästadt.
Min kärlek deremot till detta land
Ar fri, förvärfvad, grundad på förnuft.
Jag ej den druckit har med modersmjölken,
Och ej den fostrats af min faders maning.
Tvärtom: ni vet, i hvilken gråblek dager
För gamle konung Göstas själsblick stodo
Det land, hvari ett morgonland jag skådar,
Och detta folk, hvaråt jag öppna ville
En utsigt mera skön och härlig än
Det sjelft i drömmen någonsin har skådat.
Mitt öga trängt igenom denna yta,
Som, rå och skroflig, döljer rensta guld.
De krafter, slumrande i folkets själ,
Som ej ens sjelfva känna sina nerfver,
Dem vill jag frambesvärja till ett lif,
Som återspegla skall min egen ungdoms.
Sin tideräkning Finland skall datera
Från tiden för min kärlek till detsamma,
Som flickan från sin första kärlek börjar
Sitt hjertas lifstid räkna. — — — Riddare,
Ni vill väl ej försofva, overksam,
En sådan stund, som i århundraden
En enda gång blott gryr i folkens lefnad ?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
