Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sabelfana. Förråda er! Ni tilltror sådant en
Bland finske män: en man, på kvilkeu ni
Som sjelf ni påstår, ert förtroende
Har slösat mera än på någon annan.
Hvad hafva då de öfrige att vänta?
Hvad tillit kan väl Finland hafva till
En furste, som så ringa på det litar? —
Jag är väl föga stämd att höja upp
En lofsång öfver er. Men frukta ej,
Att jag har misstrott eller missförstått
Er afsigt förr och uti denna stund.
En spegel för er vilja var ert ord.
Men denna spegel, liksom alla andra,
Hur lätt kan den ej brytas, eller ock,
Sen föremålet, som den återgaf,
Förbleknat, bytt gestalt, förflyktigats,
Qvarligga i sin hala, blanka tomhet? —
I minnesgode förvar uti min själ
Yäl gömmas skall hvart ord, det nu ni talat;
Men icke blir det mitt förräderi,
Som hemtar upp det för att döma er.
Johan. Ej heller mitt.
Sabelfana. Det ligger då begrafvet,
Tills dombasunen kallar det i dagen,
Om dess förinnan edra handlingar
Ej mana fram det till er äras pris
Och till fälttecken, som af Finland följes.
Johan. Nu känner jag igen den samme finnen,
Som aldrig svek, då ärans röster ljödo;
Som aldrig qvarblef, der sitt steg hon uttog.
Nu och för evigt ha vi samma väg —
Han må då leda till den härlighet,
Som väntar lyckans gunstling under kronor,
Af framgång bjudna, eller härligheten
Af undergång bland stora syftens spillror.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
