Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Liksom utöfver kvarje annans lifskraft.
Hvad gifs väl mer förundransvärdt än viljan,
Som manar mig att stundens ro försaka
Och denna njutning af ett väsens kärlek,
Ilvars största sällhet var att tillbe mig;
Och glansen af en härlighet, som bländar
Här hvarje blick förutom blott min egen,
Som skådar med förakt ned på dess ringhet,
Fast den förhöjs af skimret, strålande
Från silfverskyn af ditt gemak, sankt Eskil!
Och ufventyra detta allt, som borde
För andra synas höjden af all lycka.
Blott för att följa kallelsen från Gud
Och från ens inre gången; är det ej
Att handla lik en viking, hvilken skulle
Sig störta från sin trygga farkosts stormast
I Oceanens bottenlösa famn?
Petrosa. När det ers höghet gäller, torde väl
Den liknelsen uppå sitt ställe vara.
Men hade frågan varit endast om
Oss andra svaga dödlige, då kunde
En annan bild man bruka, också tagen
Från lockelser, hvarmed i vattnet snärjes
Ett sinne, villadt af dess gyckelbilder.
Johan (stolt). Ja, det väsendtlig skilnad är emellan
En vikings trånad och en hunds begär.
Det låga uti sin natur ej denne
Förneka länge kan. — Sjökonungen
Sitt sinne låter svälla likt sitt segel,
Och nti täflan med hans flagga ilar
Hans tanke i en rymd, dit stoft ej når. —
Men det är sant; jag vikingens exempel
För ifrigt följt. Min mening var ju icke
Att låta tanken sväfva i det toma:
Den skulle söka upp ett mål, mer värdigt
Sin egen höghet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
