Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Såg mina idealers verklighet
I djerfheten af Johans framtidsplaner.
Han gaf mig namn af vän: det var mig kärt.
Det föregifna skälet af hans vänskap
Var mig dock kärare. Ty han mig sade:
^De egenskaper, dem jag högst värderar
Hos finska folket, älskar jag hos digT’.
Jag ej en menskas vänskap varit värdig,
Om min tillbakastött en sådan vänskap;
Jag afsagt mig all rätt att kallas ädling,
Ifall jag trott mig böra undandölja
För blicken af en vän, hvad mig var dyrbart,
Af fruktan, att hans lystnad kunde väcka«,
Och vännen sig i rånare förbyta.
Karin. Men när det skett likväl, du hade bordt —
Sabelfana. Då var min pligt ej någon annan än
Att låta det, som skedde, ske: ty jag
Var icke hertig Johan; och således
Det tillkom icke mig att undanrycka,
Hvad andra såsom sitt i anspråk togo.
Din själ sig hängaf ögonblickligen:
Det öfriga ju måste följa efter;
Det var naturligt. (Besinnande sig).
Minst bland alla jag
Det hindra kunde, jag, hvars anspråk vägde
Så obetydligt såsom slumpen af
En barndomsvänskaps svala känslostämning.
Karin. Och det var denna svalka, stolt och frostig,
Som framdref lågorna af min passion,
För hofvarne af hertig Johans ridhäst,
Liksom de andra gnistor vräkas dit,
Dem han i farten tänder och — förtrampar.
Jag sökte råd uti ditt ögas djup:
Stumt det förblef liksom orakelhålans
För den, som oinvigd ett svar förbidar. — —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
