Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hvnrtill sig skyn förbytt, som följt dig troget,
Och log i klarhet, den också, en gång
I återskenet af din barndomsglädje.
¡Carin. Må den till åskmoln mörkna, hvarur blixten
Mitt hjerta straffar. O! det vore ljuft;
Och allt förbi, förglömdt, försonadt — allt!
Sabelfana (med djnp rörelse).
Min lott och min bestämmelse ej äro
Det gudasända, blixtuppfyllda molnets.
Jag är ett töcken blott, af stormar drifvet.
Som tärs, i fåfäng strid att sjelf sig styra,
Till hafvets svalg, förbarmande, det slukar.
Han bortgår med tunga steg till stranden. Karin, sedan hon
med sina blickar följt honom, träder in i kojan, vid hvilken hon sutit.
Scen IV.
Samma sal i Åbo slott som i andra och tredje akterna. Claes
Fleming inträder från fonden; Petrosa från hertigens kabinett.
Claes Fleming. Petrosa.
Claes Fleming. Vår man är här lifslefvande igen.
Petrosa. Ja, men i litet lif och ej helskinnad.
Claes Fleming. Slikt låkes småningom. Har du sett honom?
Petrosa. Nej; men af honom hört och han af oss.
Claes Fleming. Hvem honom halp uiur den satans klämman,
Han vet väl ej?
Petrosa. Han tacksam känner, att
Näst Gud han er må tacka för sin räddning.
Claes Fleming. Ej för att bära upp med håfven tack
Man görer slikt; och med hans lynne lär
Han föga tacka Gud, ej heller oss
För det, att de, som togo bort hans lifskraft,
Ej fingo taga lifvet med. Han hör
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
