Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Scen VII.
De förre. Hertiginnan Katarina.
Katarina (till Sabelfana;. Jag hörde om er ankomst, riddare,
Och drefs af längtan hit att återse
Den ende finske man. som hemmastadd
Är äfvenledes i mitt fosterland.
Dock när jag ser er nu, det tyckas kunde
Som femti år förgått, sen edert tal
Med sådan dyster färgglans öfvergjöt
Er furstes land, att omotståndlig lust
Mig grep att söka ock en plats uti
Nybygget, det ni uthögg här i skogen.
Sabelfana. Det varit oförlåtlig ifall jag
Förtegat farorna och äfventyren,
Som i vår ödemark förbida skulle
Den högste som den lägste ntan urval.
Katarina. Ert samvete kan vara lugnt också,
Hvad det beträffar. Men ert djerfva mod
Förstod dock ganska väl, att lockelsen
Af faran var för Polens qvinnor icke
Den, som dem tjuste minst. Ty värr ändå
Har faran hunnit eder främst af alla:
Oändligt mycket ni för oss har utstått.
Sabelfana. I Finland som i Polen vet man väl
Att äran icke gäldas kan nog högt.
Katarina. Att ni har lidit grymt, vi endast känna,
Men närmare derom jag än ej hört.
Medlidandet för edert sinne vore
Mer tungt än sjelfva lidandet, och vi
Ej skola dermed såra eder känsla.
Men tillåt edra vänner dock beundra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
