Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sabel/ana. När ren min sammanbitna klagan var
Pä vägen att utur sitt fängsel bryta,
Då trädde, sänd af konungen, en man
I pinorummet och förkunnade,
Att oförskyldt jag hade lidit allt.
Johan. Och siarn, hvilken till tortyrens håla
Ledt strålar på er oskuld, hvem var han?
Sabel/ana. Som siarkonstens redskap syntes endast
En veteran från sista ryska fejden.
Han vid min sida stridt och varit med,
Då Fleming tolkade er ogunst, hertig,
Och fråntog mig mitt svärd på er befallning.
Katarina. Är det väl möjligt? Har man så belönat
Er trogna tjenst?
Johan (ytterst förlägen). Ett ögonblickligt misstag —
Sabel/ana. Ett misstag, vållande att första gången
Jag vapenlös står inför er, furstinna —
Och att min sönderslitna kropp behöll
Den gnista lif, som nära var att slockna.
Johan. Man gjorde gällande till eder fördel
Min ogunst eller orättvisa?
Sabel/ana. Ja.
Man ansåg smäleken, mig vederfarits,
Som straff för stora felsteg i min tjenst,
Och trodde, att det svärd, mig undanryckts,
Förbindelsen med eder sönderhuggit.
Johan. Såg man då ej, att uti sådant fall
Ni som förtjenst vår brytning låtit gälla?
Sabel/ana. Soldaten mig utmålat såsom styfsint
Och envis i än högre grad, än annars
I detta land skall vara vanligt, och
Man tolkade benäget nu som stolthet
Hårdnackenheten af min egen tystnad.
Johan. Uppå tortyrens jungfrusmekning följde
Yäl kungagunstens vekare?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
