Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Petrosa. Jag hört, att ryktet om en nära fara
Och längtan att sig sola uti glansen
Af sin furstinnas stolta öga föra
Från när och fjerran hit talrika hopar.
De tyckas ren sig samla i förhoppning
Att skåda få sin hyllnings föremål.
Katarina. Det är jn rätt galant af dessa stridsmän:
Med nöje skall jag helsa dem välkomna.
(Hon blickar utåt från ett fonster>.
Fy, hvad är det för krypfän? Ej en enda
Till häst! Ej adlig hållning, idel trålar!
Petrosa. I detta land ej slika krypfän finnas.
Det landets kärna är, som väntar der
Uti sitt gråa skal en solskensblick.
Katarina. Om denna komma skall ifrån mitt öga,
Då får er kärna tvina utan sol.
Är det för dessa ridderliga skaror
Jag borde göra mina kavalkader?
Nej, hellre vill jag fästa mig som mögel
Vid slottets väggar, ån jag andas in
Den luft, som samkat sig kring deras läger.
Petrosa. Det vore högst betänkligt, om till vrede
Sig deras kärlek skulle se förbytt.
Katarina. Hvad? Finnas slika känslor i en hop
Förutan själ? Och om de också finnas.
Hvad angå oss dess kärlek eller vrede?
Johan. Jo, eders höghet, dessa känslor angå
Oss lika nära som vår egen räddning;
Som varma hjertan, hvilka slå för oss;
Som tappra armar, villiga att strida
För oss, om det ock gällde mot en verld.
Drifs detta folk af kärlek, kan det gå
I döden för sin kärleks föremål.
Men drifs det af sitt hat, kan döden låna
Ur hvilken hand som helst sin lias egg.
Skiljs det i vrede från oss, böra vi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
