Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Som en morgonsol på minnets
Fäste får da evigt lysa,
Och som stjernor lysa vi!
Då sångens första strofer upprepas, instämmer äfven
Sabel-iana, som dittills stått endast lyssnande, deri af alla krafter.
Scen VI.
De förre. Hertig Johan.
Stålarm (som vid sängens slut kastat bort sitt gevär och med
barnslig häftighet sprungit Arnaldo om halsen).
Haf tack, signor! Det var en härlig tanke,
Att vi som stjernor skola evigt lysa.
Hvad finns väl vackrare i jordens natt,
Än dessa stjernor, dera vi likna skola?
Johan. Det klingar visserligen ganska grannt:
Men det i verkligheten dock ej går
Så lätt att flytta sig till himlahvalfvet.
Sabelfana. Det går i allmänhet ej allt för lätt
Att stiga högt uppå ett värdigt sätt:
Ty dertill fordras mod, beslutsamhet.
Men denna gång utpekades af sången
Dock tydligt vägen till upphöjelsen.
Johan. Men sången är ett ljud allenast, uppväckt
Af luftens dallring; deremot den skakning,
Som sången föreslår, är något annat.
Sabelfana. En sång som denna, hertig, äfven är
Långt mer än ljudet, väckt af hjerpens vingslag;
De innersta af hjertats fibrer dallra
I samklang der med tankens starka nerver.
Johan. Det gifs dock annat än ett löst projekt
Att spränga sig i luften, som kan säta
I rörelse vårt hjerta och vår tanke.
Tänk er, herr riddare, nu till exempel,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
