Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den ser en kamp på lif och död, hvars utgång
Man efterspana skall i sekels qvällar
Med lika varmt intresse som vi nu.
Sabelfana. Om efterverlden ger sitt minne tid
Att dervid uppehålla sig så länge,
Bör morgondagen skåda stora ting.
På hvilket sätt bar ni då ämnat göra
Den striden så förtjent af evig hugkomst?
Johan. På samma sätt, som ni och alla tappre:
Igenom hjeltemod.
Sabelfana. För oss förslår det.
Och annat man af oss ej kan begära.
Af eder fordrar man dock något mer.
Johan. Hvad då? Är mannen ej, när han är hjelte,
Det han i lifvet högst förmår att vara?
Sabelfana. Ja, i de flesta fall. Men enär mannen
Har dristigheten att sig häfva upp
Till bärare utaf nationers öden,
Och när han sagt åt dessas framtid: följ
Mig på den bana, jag åt dig vill bryta;
Då, hertig, gör det modet ej tillfylles.
Som livar man har — åtminstone kan visa,
Om icke det går af för bättre pris.
Johan. Hur stark hans vilja vara må, hur ädel
Hans afsigt, stöter han på gränsor dock,
Dem han ej ensam genombryta mäktar.
Sabelfana. Har han sig ensam ställt, då blir hans gräns
Snart lika trång, som hans lekamens är det.
Jag mins en stund, då det er syntes klart,
Att Finlands sak och eder var blott en.
Johan. Dylika stunder mins jag ganska många:
Men ej vår sak förbättras genom minnen.
Jag qväfves hopklämd här uti en punkt,
Som endast genom luften bindes än
Vid Finland, hvilket, fastän oss så nära,
Ren tyckes fjerran likt ett minnets land.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
