Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Från hvilka hjelten skådar ned på verlden,
Som simmar i den härlighet, hans bragder
Omkring den gjutit liksom morgonsolen.
0, öppna för mig fängslets mörka dörr,
Som utesluter mig från denna verld,
Der stora handlingar sin mognad finna!
För mig till Dion nu. I denna stund
Jag känner styrka att med ödet brottas,
Som öfvervunnet breder ut åt segrarn
Ett fält, af all hans äras stöder tröttadt.
Du småler. Djerfs du le åt mina stöder?
För er, I krypfän nedom ärans branter,
Förslår nog den papyrus, som der stretar
Ur nära kärret att ett vitne bli
Till edra bragder, vanskliga som plantan.
För mig har marmorn hårdnat till de blad,
Som ensamt äro värdiga att yfvas
Med gyllne skriften af mitt hjelteminne!
När deras granne Etna gjuter sen
Sin purpurfärg på dessa taflor, der
Till ett ha sammansmultit guld och marmor,
Då skall du blekna bort, papyrusrulle,
Liksom den dimma, hvaruti du växte,
Om ej till aska genast du förkolnas.
Men mina stöder, mina minnestaflor
Allena ha bestånd till evig tid.
Väktaren.
Se till, att de på samma grund ej ställas,
Der grannen Etna vacklar på sin fot!
Dions son.
I sådant sällskap, men ock blott i sådant,
De störtas må omkull. Men ingen fara!
Nog Etna står sitt kast, om ock dess fotter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
