Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I nöd och lnst och smärta.
Och som sin eldskrift sknro
I såren af miit bjerta?
Da enda, som kan svara
Uppå min oros fråga,
Ditt svar är famnens snara
Och blickens vilda låga:
Ha, hvem mig visshet gifvit
Att samma famn och låga
Ej förr re’n slösta blifvit
På andras lika fråga?
Den visshet, jag åkallar,
Hvar, hvar jag den väl finner?
Uti din barm, som svallar.
Uti din blod, som brinner?
Om svaret der sig gömmer,
Min spaning står vid målet:
Hon åt sig visshet tömmer
Utur ditt bröst — med stålet!
(I det han slutar sin sång, höras nederom fängelsemuren
ludier till en annan. Han spritter häftigt till och utropar):
Der stiger opp en sång, mer ljuf och mäktig,
Än den musik, som stiger ned till jorden
Från sfererna! All verlden stilla tige,
Så som den teg, förr än åt kaos gifvits
Gestalt och ljus. Det Lydia är, som sjunger!
Lydia sjunger:
Dions son! Kan du väl tveka?
Tveka i ditt val än längre
Mellan strålarne, som leka,
Vaggade af österns sky.
Och det hvalfvet, som, allt trängre,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
