Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Alcibiades.
Hvad säger du? Begynner åldern bälla
De svunna årens aska på mitt hafvud?
Timandra.
Kan det förfära dig, att Kronos skänker
Tillbaka åt din bjessa detta silfver,
Hans barn ha plundrat ur din öppna band?
En silfverkrona uti mannens lockar
Ju anses såsom vishetens symbol.
Den kransen blott här saknades ännu,
Se’n ros och lager slösat mer på dig,
An sona beböfts att väcka gudars afund
Och fröjd och ära ge åt hela folkslag.
Alcibiades.
Ha, på den kransen var jag ej beredd!
Jag deraf påminns, att’mitt hufvud blir
För tungt att bära ännu längre upp
De bördor, ödets nycker derpå slunga.
Ja, jag blir gammal! — huru kunna dock
Två ord som: Alcibiades och gammal
Så nära mötas, att de bli blott ett?
Det tycks omöjligt och är likväl så.
Jag känner, alt min kraft begynner svika;
Och skulle ej det stolta Sparta bäfva
Vid tanken, att jag lefver; skulle icke
Småkungarne, de många, hvilka slitas
Om bitarne utaf storkungens välde,
När blott mitt namn blir nämndt, ren darra såsom
De fega hoparne af deras slafvar — —
Så små som stora — bäfva för dem sjelfva:
Jag skulle tro mig redan vara död,
Och att blott skuggan af mitt forna väsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
