Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
moristiska drag, som synbarligen ingick i den orolige
mannens lynne. Så t. ex. anförde han år 1740, då konsistorium
infordrat bland annat historiska, geografiska och
antiqvari-ska upplysningar från de skilda landsändorna, i sin relation
rörande Mäntyharju äfven följande: „bland antiqviteter kan
riktigt föras opp en rik gårdsvärdinna, en kärring om några
öfver hundra år och är ännu en tämmeligen kryger gumma.
Skulle hon nu snart dö, finge jag en ko; ville ock låta
hennes höga ålder genom gazetterna blifva bekant i hela
Europa". — En annan gång, det var år 1744, anförde han j
en skrifvelse till konsistorium, „att han i 12 års tid gjort
tjenst i Guds församling såsom en medhjelpare och
predikat nådår för 4 prestenkor, af hvilka han haft föga lön,
utan fatt den sista af dem med åtta barn till belöning för
sin möda.a
Denna fattiga belöning var hans närmaste företrädare,
kyrkoherden Anders Alopaii enka Elisabet, född Helsingius,
med hvilken han år 1733 ingått äktenskap. Hon afled
redan den 29 mars 1750, efter att ha skänkt sin andre make
två söner och två döttrar. Af hennes åtta barn i första
giftet blef sonen Johan, upphöjd i adligt stånd, stamfader för
ätten Nordensvan.
Om denne sin farfarsfar Zakarias yttrar Fredr.
Cygnaeus *) bland annat: „han var en lifiigt arbetande ande, men
tyckes hafva i ungdomen saknat den kristliga förmågan att
„näpsaa- själens oroligt svallande böljor och gick sedermera
under i dess bränningara. Ensidigt hänförd af den
prosaiska upplysttingswurmen, som under den så kallade
frihetstiden grasserade i rörligare sinnen äfven uti våra mörka
landsändor, bedömde han sin från naturtillståndet föga
eman-ciperade fårahjord — — — i det närmaste såsom en
fanad.14 Kändt är, att han med stor ifver, nästan fanatism
arbetade på utrotande af i Mäntyharju då ännu ganska
allmänt rådande vidskepelser och allehanda hedniska bruk;
*) Fredr. Cygnrei samlade skrifter, 2 band., sid. 23—25.
6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
