Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lians jemnade bana. Men under det hans fader talade
kärlekens lyftande ord till de i mörker famlande, föll en
solstråle in i sonens unga hjerta, och vid de nu så mäktigt
ljudande välbekanta, enkla orden: „oma maa mansikka, muu
maa mustikka" kände han det slå sitt första starka slag af
kärlek till fäderneslandet.
Detta är den vackra, af Cygnaeus sjelf förtäljda
legenden om, huru fosterlandskärleken uppvaknade i
hans själ.
Att döma af några omständigheter tyckes det, som
om biskop Cygnaeus, hvars rastlösa verksamhet och hvars
pligtkänsla hindrade hans hemlängtan att slå allt för djupa
rötter, efter hand under hans tioåriga vistelse i S:t
Petersburg skulle hafva försonat sig med sin dervaro och blifvit
något så när aklimatiserad. Ryssland hade blifvit honom
kärt, såsom hans andra fädernesland, hette det i en
nekrolog öfver honom, och faktiskt är, att hans praktiska sinne
nogsamt visste uppskatta de rika tillfallen till allt slags
utbildning, som förefunnos i kejsarstaden.
Naturligt var, att den från det enkla Tavastland till
denna prakt och härlighet oförmodadt i sin barndom
förflyttade Fredrik skulle bländas af hvad hans ögon der mötte.
Det var dock synbarligen den yttre storheten, rikedomen,
som då och länge derefter tilldrogo sig hans beundran.
Emellertid bibehöll han städse en varm kärlek för orten,
för den „härliga Nevans strand, hvilken lugn och stark som
en viking", skref han en gång, „klädd i stålblått pantsar,
drager ned mot nordens venetianska vik emellan hvitklädda
palatser, hvilka som en dubbel rad af kolossala skönheter
församlat sig för att betrakta den mäktiges eviga tåg mot
den sista farden“.
• Ä
Efter att omkring tre och ett halft år hafva
åtnjutit undervisning i S:t Petersburg, var Fredrik mogen för
universitetsstudier och med betyg af sin lärare Sjögren
be-gaf han sig hösten 1823 till Åbo. Cygnaeus hade sålunda,
utan att behöfva prölva på den i hemlandets skolor fordom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
