Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
studentår uppehöllo sig som informatorer i landsorten. Från
sin långvariga kondition i Saarijärvi återvände Runeberg i
början af år 1826 till Åbo och erhöll då för ett par
månader privatlärarebefattning hos erkebiskop Tengström, en
an-förvandt till hans fader. Under denna vårtermin, som
Runeberg dock flitigt använde äfven för sina tentamensstudier,
kom han i närmare förhållande än förr till Cygnaeus samt
äfven till Snellman, med hvilken senare Nervander under
föregående år blifvit med vänfasta band förenad.
Cygnaeus, yngre och omognare än någon af de tre
öfriga, rönte af dem ett stort inflytande, och hans varma
hjerta kände en liflig beundran för deras rika naturgåfvor,
deras sjelfständiga, manliga sinnen. Runeberg, som länge
var pojke i hvar tum och egentligen aldrig fullt upphörde
att vara det, plägade ofta i all vänlighet skämta och retas
med den originelle, vidt sväfvande Cygnaeus, hvilket denne
godmodigt upptog, så främmande ett sådant sätt än måtte
ha förefallit den från det ytterst grannlaga hemmet komne
ynglingen. Han kunde väl stundom smått harmas deröfver,
men han visste ju, att ingen ond mening låg under det glada
gycklet och det var derför lätt för Runeberg att åter bringa
sin unge vän på godt humör.
I denna förtroliga krets, till hvilken äfven några andra
studentkamrater, såsom L. I. Ahlstubbe, K. Backman,
brö-derne Ehrström och Tengström, Elias Lönnrot, den unge
B. O. Lille och andra ej sällan slöto sig, uppläste
Runeberg stundom sina första skaldeförsök; äfven de stycken,
Nervänder allt sedan år 1819 skrifvit och af hvilka flera
sedermera intogos i hans efterlemnade skrifter, voro sannolikt
tidigt bekanta för Cygnaeus, som med sitt, från all afund
fria sinne hjertiigen gladde sig öfver de vackra tonerna från
kamraternas lyror, kännande väl i sitt inre, att sångens källa
skulle qvälla fram äfven hos honom. Smaken för vittra
studier delade han redan med de öfriga i vänkretsen, hvarest
man med lifligt intresse följde med striden mellan den gamla
och nya skolan i Sverige, under det man ej försummade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
