Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
borna later Cygnaeus aldrig kunde försona sig (Se anm. till
denna sida).
För att uppfriska minnet af Åbo högskolas sista
lärarekår må slutligen nämnas, att bland de yngre anträffas
bland andra namnen R. von Becker, F. W. A. Argelander,
I. Ilmoni, I. U. Wallenius, A. G. Sjöström, V. Hartvall,
J. M. af Tengström, Benj. Frosterus, J. J. Nordström med
flera såsom adjunkter i olika fakulteter.
Promotionsterminen och den vackra, den io juli firade
lagerfesten (till hvilken A. G. Sjöström skref poemet
„Hjer-tats hemligheta) tyckas hafva gjort ett varmt intryck på
Cygnaeus, *) Sjelf fungerade han som marskalk vid det
högtidliga tillfallet, var fylda 20 år, och öfver hans stig
skimrade vårligt det ljufva småleendet från en ung flickas
blickar, vid den första hemlighetsfulla klangen af hans egen lyra.
Promotionen var förbi, och dess glada värdar och
gäster skingrade sig åt olika håll. Hvar Cygnaeus tillbragte
återstoden af sommaren, är obekant; troligen dock i
närheten af Abo. Runeberg for till Pargas som informator hos
erkebiskopen och medförde sina påbörjade diktverk, bland
annat utkastet till hans epos „Elgskyttarne.u I Pargas
erhöll han besök af Cygnaeus, som derom skrifver till sin far
ett bref, hvari hans tidiga beundran för Runeberg vackert
framträder, men hvari äfven hans, sannolikt i den S:t
Pe-tersburgska luften uppfångade, sedermera i lifvet ofta
framträdande förhoppningar om gunstigt beskydd framskymta.
Följande utdrag ur det odaterade brefvet må här meddelas:
„Sistförlidne (söndag?) var jag utrest till Pargas. Erkebiskopen bad
lielsa. Runeberg, som vid den sista promotionen blef promoverad och nu
konditionerar hos honom, låste upp för mig ett slags idylliskt epos, kalladt
„Elgjagten“t som kanske är det förträffligaste, som någonsin på finsk jord
blifvit skrifvet. Runeberg är onekligen en man, som kommer att göra
utmärkt heder åt vårt land, som i literatur är nästan så fattigt och eländigt
*) Se minnestalet öfver J. J. Nervänder, sid. 129 och följande i 4-.de
bandet af detta verk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
