Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skrifver hon under en farsots tid till den för hennes tillstånd
orolige sonen. „Mina innerliga böner och välsignelser folja
dig, hvar du är. Äfven nu lägger jag mig i hopp om min
Guds beskydd helt lugn, välsignande min Fredrik.u Under
en svår sjukdom bad hon till Gud, skrifver hon till Fredrik,
^att din och allas eder bortgång ur verlden måtte vara så
lugn, som det jag erfora, och en annan gång slutar hon sin
helsning till sonen med orden: „Den ömmaste moderliga
välsignelse hvilar öfver din ande och följer dig i hvaije
steg på lifvets väg.a
• •
Afven i smått sökte hon visa sonen, huru hon hade
honom i tankarne, i det hon från S:t Petersburg vid
lämpliga tillfallen med resande sände honom „litet olja för håretu,
plitet hemgjord pomadaa, „litet god handtvålu och
„go-stinsia.a
Om sin make yttrar sig biskopinnan i sina bref till
Fr edrik enkelt och vänligt, gerna framhållande hans
outtröttliga arbetssamhet. Den gamle var väl till det sista
„ovanligt frisk och rask till sina år samt jemnt i fläng u, så att
han knappt hann andas, men synes under de sista åren
börjat allt oftare tänka på sin snart förestående bortgång. Så
skriiver han den 14 februari 1828 till Fredrik. „Det är i
dig min mot grafven lutande varelse nu mera lefver upp.u
I syskonkärlek gaf han sina barn ett vackert föredöme i
och med den pietet, hvarmed han städse ihågkom sin „dyre,
längesedan i grafven förmultnande broderu Johannes (•{" 1814
som kyrkoherde i Rantasalmi). Denne broder, som han
kallade sitt andra jag sjelf, var honom „kär såsom hans eget
hjertau, och hade han till minne af honom låtit göra sig en
käpp, som var hans sista vandringstaf.
Af sonens närmaste vänner kände biskopen personligen
ingen annan än Nervander, som i böljan af år 1827 vistades
några dagar i S:t Petersburg i sällskap med kommercerådet
Lundahl från Tammerfors, hos hvilken denne då var
informator. Om de öfriga plägade Fredrik i sina bref ej orda,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
