Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
alla och mig med — derpå hoppas jag fullt och fast. — De må då yttra
hvad helst de behaga. — Detta är mitt sista ord till dig på denna jord,
nämligen den svenska. Mera på andra sidan hafvet. — Farväl, — farväl —.
Helsa ömt våra älskade från Fredrik.*‘
Det andra, ganska märkeliga brefvet lyder, så vidt det
i hast skrifna konceptet kunnat dechiffreras, som följer:
„Bäste broder!
Jag går att utföra ett desperat beslut. Jag anförtror mig i famnen
af en bräcklig skuta, som Gud vet om den på stormens vinge bär mig till
skötet af den moderliga jorden. Kanske får jag åtnöjas med att omfamnas
af vågens kalla, svalkande armar. Om jag får åtnjuta äfven denna sista
ömhet af det iskalla ödet, om du hör, att böljorna kasta boll med din vän
Fredriks, den biltoge studentens ben, så, broder, tag emot dessa rader som
ett testamente, mitt sista — ord, som ej ens på mångas trägna begäran
kunde förnyas. Jag har tårarne i ögonen, när jag tänker på all den
tacksamhet, jag är dig skyldig. Broder, kommer du en gång att emottaga denna
min yttersta vilja, så får du se, att jag förstod att värdera din vänskap. Det
ges ej på jordens rund och ej på hafvets yta (någon), för hvilken jag skulle
ega detta förtroende och uttala den önskan, jag ställer till dig, och jag
hyser det fasta hopp, att du skall villfara min önskan.–
Den första bön, jag ställer till din vänskap är, att du blir en annan
Fredrik åt min stackars mor — och mina syskon; — 2:0 att hjelpa dem
att betala mina skulder, dem jag tyvärr åsamkat mig för mycket, så att jag
må fa hvila som hederlig karl. De utgöras af (skulden) till banken — och
sedan litet till Godenhjelm, handelsman Sallmén (i Helsingfors) — femtio
riksd. till Heldt i Abo, Gustaf Laurell och ynglingen Catani. Andra kan
jag ej erinra mig. Jag har något att fordra af K. S. Arvidsson för att
betala plockskulder dermed. Några hundra riksdaler för jag med mig. Gud
vet, hvar de hamna.–-Förlåt min vänskap är så fattig, kan ej
erbjuda dig något mera.
Af Franzén kan du få veta, hvar några versstumpar af mig befinna
sig. Besöij, att de tryckas. Resten får intet menniskoförstånd reda på.
Jag skulle önska, att ingen utom min syster Lovise skulle se de kaotiska
papperslappame. Hon bör bränna upp dem. Det (vore) för sorgligt, om
jag nödgades lemna denna verld, som tyckes erbjuda ett och annat ädelt
och skönt, som (jag) kanske egde kraft att uträtta. Men ske Guds vilja,
Kanske är det bäst, att detta oroligt klappande hjerta kommer till hvila. —
–Farväl, farväl, jag har för sista gången nu räckt dig min broderliga
hand, om i dina (händer) någonsin hålles detta blad–-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
