Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ej kunde undgå att se honom lifslefvande afmålad i
balladens tragiske hjelte. Cygnaeus tyckte icke riktigt om detta
skämt, men försonades som vanligt lätt genom några
vänliga ord af Runeberg. Parodin är visserligen för lång att
här i sin helhet införas, men några af dess målande partier
böra dock meddelas, då de gifva en bild af honom under
tentamenstiden, hvilket porträtt af hans samtida vänner och
bekanta erkändes vara i grunden väl träffadt.
Efter att med spöklik ton • ha infort läsaren i en hydda
tyst som grafven och der fått syn på en förhärjad gestalt,
ett fantom, stammande från jorden eller skyn: den sista
can-didanden, fortsätter sången:
För solen blind och döf för vårens sånger,
Han sitter dyster der vid bok och mugg,
Och brunnens nektar ökar blott hans ånger,
Och boken hvässer blott hans hjertas hugg.
Och sorgen mulnar i hans polissonger,
Och oron tittar ur hans svarta lugg,
Ett spöke lik han bor der, skygg for dagen
Och blickar mörker öfver anletsdragen.
Men nu han ristar på sin stela massa
Och stiger opp från foliant och stop;
Och ögonbrynen, ruggiga och hvassa,
Tillhopa dragas öfver ögats grop.
Sin torra strupe tycks han börja krassa,
Sin mun han öppnar till • fortviflans rop.
Dock nej, en ed blott sprang ifrån hans tunga:
Nu ser han mensklig ut–han börjar sjunga.
I ett långt, tegnéridiskt drapa, fullt af alliterationer,
låter balladen honom nu helsa de höglärde herrar, som
hunnit tentera ut samt skildra sina vedermödor, hvarpå han
trött till döden högtragiskt utbrister:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
