Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Så satt du, hög och vis, ibland oss der
I forna tider vid det runda bordet,
En ljusets kämpe mot de villors här,
Och ständigt visste du det rätta ordet,
Som ynglingsskaran drog mot ljuset fram
Och bragte hvarje mörkrets dåd på skam,
Så vänlig mot hvar sträfvan, fastän svag,
Så sträng mot hvaije mörkt, oädelt drag.
Hur månget öga svälde ej som mitt
Af tjusningstårar, när du vapnet förde
För sannt och skönt — det vapnet, som är ditt,
Det manligt sköna ordet, som allt rörde.
Hur voro vi ej stolta öfver dig!
Hvem ville ej dig följa på din stig,
Der skönhet, ljus och sanning, fosterland
Du viste oss med omotståndlig hand.
Bland alla de mål, som Cygnaei rika hjerta och snille
uppstälde for den akademiska ungdom, som närmast var
anförtrodd åt hans ledning, stod for honom främst det
hän-gifna arbetet för det finska fosterlandet, hvars morgongryning
då höll på att sprida sin dager i de ungas tillitsfulla bröst.
Detta mål talade ur Cygnaei uttrycksfulla blick, ur hans ännu
uttrycksfullare stämma, och hans varma fosterlandskänsla
gjöt en idealisk glans kring hela hans uppträdande. Låtom
oss lyssna till några ord, som han inför afdelningen
framsade i Maj 1842, efter det han och de unga öfvervarat
jordfästningen af en kamrat, hvilken, bruten af mensklig
svaghet, sjunkit i en med sorg bäddad graf. Ur den namnlösa,
tårlösa grafven höjde sig dystra, sjelfanklagande röster, men
försoningen byter dem för de unga, som öfvervarat den
hemska „förmälningsakten“ med döden, till en ed att manligt
kämpa för lifvets högre makter:
Då har ej heller han förgäfves lefvat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
