Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lande föredragningskonst, ty på talarestolen var Cygnaeus
en verklig konstnär. Detta fragment lyder:
Med huru flyktiga drag jag än nödgats teckna de strider, som
utkämpades med ord uti Frankrikes national församling, och de högste förkämparne
deri, kan det likväl synas, som jag dervid endast allt för länge uppehållit
mig. För att åtminstone formelt uppfylla åtagna förbindelser måste derför
tanken med fördublad fart kasta sig omsider midt ibland de härar, hvilka
småningom från alla håll äfven vidga sig till nationalförsamlingar, afhuggande
ined svärden på slagtfälten verldsfrågornas gordiska knutar.
Men att under ett par ilande stunder uppräkna om också blott de
förnämsta af de tallösa valplatserna, hvarpå diskussioner af sådant slag för
»ig gingo under tvänne decennier, rikare på hänjdelser än lika många sekel
annars, vore ett lika intresselöst som omöjligt tilltag. Ty blott genom
detaljteckning kunde detta intresse för slika bataljmålningar väckas och eröfras
från slagtfälten såsom troféer. Men detaljernas lifsvilkor är tid: och vi ega
ju ingen sådan att på dem slösa. Mer än någonsin måste således tanken
missbruka sin despotiska rätt att upphöja sig till de allt öfversvämmande
händelsernas epitomator. Men hellre än att göra dessa klafbundna vid
årtalens och namnens torra krubbor, torde det äfven nu vara lämpligare att
fästa dem vid lefvande menniskogestalter och främst vid dens, som redan
några dagar efter sitt uppträdande i stort, grep i sakernas gång med det
eftertryck och i så hög stil, att hans enskilda biografi vidgar sig till
verlds-historie mer än någon dödligs hittills.
Vi veta ju alla, att till och med vårt till den nordiska midnattens
famn längst bort kastade fosterlands öde framgått på nya banor vid blixtar,
hvilka ursprungligen ljungat fram från Napoleons imperatoriska svärd. Huru
mycket mera således de nationers, hvilka lågo närmare dettas omedelbara
beröring! — Det vore fräckhet att lofva tala om en Napoleon utan hat. Ty
äfven under medgifvande deraf, att ansvarigheten och imputationsrättigheten,
när det gäller en sådan jordisk komet, är oändligen större än den, som
vidlåder de himmelskas irrfärder, så torde det dock tarfvas hela måttet af en
Sahlfelds oblyghet för att, äfven under tillstånd af högsta öfverretning, tillåta
dyet af sin lilla personliga hann svälla öfver, uppslukande en bland de högsta
kolosser, som någonsin uppburit verldshändelsema. — Och än mindre kan
väl sådant komma i fråga hos oss, om hvilka Taciti: quorum causas procul
habui borde gälla.
Svårare torde det i alla fall blifva att afvärja fullkomligt det nit, de
öfverväldigande bedrifterna af en så öfvermäktig ande omotståndligt utöfva
på den ringe. Men ifall, såsom historiens konstmästare så ofta det yrkat,
hufvudkonsten beror deri att framställa dess figurer så intresselöst, att intet
spår får röja, genom hvilket hjerta tanken dem gjutit, då är det sannerligt
förunderligt, att man icke för häfdateckningen beställer en blodlös verlds-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
