- Project Runeberg -  Samlade arbeten / 11. Supplementband. Minne af Fredr. Cygnæus /
202

(1881-1892) Author: Fredrik Cygnæus With: Emil Nervander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

landsmän. „Vi tro ej**, säger herr Berndtson, „att författaren sjelf sätter
något synnerligt värde på denna lilla samling af poesier, hvilka det roat
honom att uppteckna under sina vandringar i främmande, fjerran land, och
hvilka såsom en vänlig helsning från den irrande till det gömda fosterlandet
kanske ega sitt största värde/*

Möjligen upprörd öfver denna tidningsskrifvares
ringaktande hållning gentemot den finske skalden, fattade Z.
Topelius pennan och skref i n:o 43 af „Helsingfors
Tidnin-gar“ 0111 Cygnaei nya dikthäfte bland annat följande:

Få skalder hafva fått emottaga så iskalla skurbad öfver sitt hjertas
glödande kärlek som Cygnceus. Få hafva äfven, det är sannt, för kritiken
blottat så lätt åtkomliga sidor som denne skriftställare. — ,,Hans största,
hans odödliga fel är dock, att med hela sin varma, rika blick öfver lifvet
ställa sig öfver det sens commun, i hvilket mängden af menniskor röres och
hafver sin varelse och att, just förledd af en sådan själsadel, ständigt begå
det stora misstaget att hos sina läsare förutsätta det höga, stora och sköna,
som genomblixtrar honom sjelf och förutan hvilket de vida vägnar flesta af
hans literära skapelser måste, såsom de ock gjort, förefalla mängden af
läsare som fragmenter utan någon helhet, spridda guldkorn i en kaotisk
massa af oformliga tankedunster.** — „Hvarför, tänker han, skall icke hvarje
menniskohjerta känna, hvad jag känner ?“ — „Så varmt älskeliga stycken
som:“ „Jag tackar dig“, så rikt målande som ,,Flodens öfversväinning**
borde gifva samlingen ett värde, som tillbakavisar hånet. Fredrik Cygnaeus
har rätt att fordra kärlek mot kärlek och rättvisa åt allt det ädla och stora
och sköna, som inom honom arbetar sig till ljus.**

Slutligen må här anföras utdrag ur den långa, mycket
allvarliga, men oaktadt dess stränghet kärleksfulla kritik,
som Snellman i n:o 7 af „Kallavesi“ för den 3 Oktober

1846 omsider egnade samma diktsamling. Hans yttrande
kan sammanfattas sålunda:

Cygnaeus har icke låtit sig rättas, sade Snellman, af den nedslående
kritik, för hvilken hans tidigare poetiska alster varit föremål. Det innebor
hos honom en envishet och en motsägelselust i fråga om allt, hvad kritik
heter. Han eger en hög grad af originalitet, och fantasins lätta flykt står
honom till buds, men han sträfvar derjemte alldeles onödigtvis till en
konstlad och bisarr originalitet och lägger uppfinningens styrka i detaljerna, icke i
sjelfva kompositionen. Hans dikter kunna erbjuda ett studium för den
retoriska kritiken, icke en konstnjutning för allmänheten. Men detta är för en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:53:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/cygnarb/11/0222.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free