Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mera Alexander II, hvilken skål Cygnaeus utbringade i
manliga ordalag, som utmynnade i den till den unge fursten
stälda maningen: „Väx med oss i*hågen."
Den sista skålen föreslogs äfven af Cygnaeus. Topelius
tecknar honom, då han uppträdde på tribunen, bredvid
Finlands fana, på följande sätt:
Han var då i sin mannaålders fulla kraft, sådan Löfgren har fäst hans
bild pä duken, draperad i sin venetianska kappa och betraktande under
pausen, som åtgick att äska ljud, den stora kretsen af åhörare med en
herrskares lugna blick. Derpå begynte han festens förnämsta tal, den honom
anförtrodda) skålen för fäderneslandet. Man var redan van att höra en
sådan vid alla studentfester, men en skål som denna har aldrig förr och aldrig
sedan blifvit utbringad i detta land. Han talade en timme utan afbrott, och
denna timme tycktes — åtminstone för de närstående, som uppfångade hvaije
ord — kortare än en qvart. — Men så egde också detta tal en sällsynt
förmåga att fängsla. Utgångspunkten var „Finland namn" — huru det genljöd
till oss långt ur sagornas natt; huru det var främlingars skräck och egnas
tjusning; huru det var ursprungsordet för allt hvad vi på jorden ega heligt
och dyrbart; huru det växte genom seklerna, ömsom hånadt och ömsom
äradt; huru det flöt in i vårt väsen från vaggan till grafven; huru det
eldade krigarens håg, der han blödde på slagfältet, och styrkte den tröttade
odlarens mod, der han kämpade mot polarmakterna för Europas civilisation;
huru detta namn var oförytterligt som lifvet och mer än lifvet; huru det
tyngde förrädaren till jorden och upprättade den redlige medborgarens kraft;
huru det för sina söner innebar allt, fordrade allt, gaf allt och huru vi för
detta namns ära, dess aktade plats i samtiden och dess ofördunklade
fort-varo genom seklerna måste lefva och dö. ’ r
När dessa ord nalkades slutet, hade den nedgående solen öfvergjutit
vattenspeglarna af Gammelstadsfjärden med glänsande guld. Talaren
utsträckte sin arm; — jag mins ej hans ord, säger Topelius, men de gingo
i förväg för de då ännu okända gripande orden från „Den femte Juli:“
„säg, kan man dö för detta land? och med dessa ord nedsteg han från
tribunen. ’ ! ’’ ,;i - V fr»
Intrycket är omöjligt att skildra. Jag tror mig ej öfverskrida ens
häfdatecknarens lugna måtta — säger Topelius vidare — om jag säger,
att denna 13 Maj 1848, „Vårt lands" döpelse akt och Fredrik Cygnaei tal
voro epokgörande. Ty från denna dag utgick genom de på majfältet
samlade åhörame, framför allt genom ungdomen, en framtidens lösen till hela
landet, och tidens riktning blef från denna dag afgjordt en annan i alla
utvecklingsformer. — —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
