Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Berndtson. Hans bidrag till „Fjärilnu utgjordes af den på
prosa skrifna skildringen. „Min första Romresau; till de
öfriga kalendrarne lemnade han dikter, de flesta utkastade
under hans långvariga vistelse i utlandet, men delvis först
nu slutbehandlade. Till „Neckenu för 1849 lemnade
Cygnaeus den i Paris, på tre dygn skrifna akten ur sorgespelet
„Kung Sigismunds värn.u *) I företalet till detta fragment
anslog han en synnerligen allvarsam ton och yttrade med
melankolisk illusion, att stycket kunde ^betraktas nära nog
som ett posthumt: af en skald, som redan gått bort såsom
sådan — kanske för alltid. “ För allmänheten framlade dock
Cygnaeus fragmentet i afsigt att vinna visshet, om han borde
taga sin andliga död kallt och lätt.
Kritiken, som aflagt sin närgångenhet mot författaren,
höll sig nu på ett aktningsfullt afstånd från de enskildta
stycken, han offentliggjorde, upptändande blott litet rökverk
för hans *lifliga fantasiu o. s. v. Endast Snellman egnade
efter vanligheten äfven nu åt Cygnaei poetiska alster en
allvarligare kritik, likasom i förhoppning att vid skarp
belysning kunna visa hans sångmö den rätta vägen. På sitt
praktiska sätt anmärkte Snellman i anledning af Cygnaei i
sorgflor klädda företal i *Neckentf, att „tidnings kritiken öfver-
hufvud aldrig kan rubba en verklig skalds öfvertygelse om hans kallelse;
minst en kritik så i sin barndom som den i vårt land.–Literatur-
historien ger först den sanna kritiken. Bäst synes att lemna den sin rätt —
utan många eller långa företal." /
Cygnaeus gaf Snellman rätt, om också ej i ord, så
hvad bättre var i handling: det dröjde ej länge, innan han
ånyo grep sig an med sitt fragmentariska sorgespel och
bragte det till en afslutad dramatisk dikt. Dock mera härom
längre fram.
*) Denna akt böljade här med Krasinskys sång: Ej på jordens rund
det finns ett land o. s. v. samt slutar med Matildas passionerade kärleksrop
till Johan Fleming, utan att Daniel Hjort och Radzivill bli synliga.
Fragmentet omfattar således scenerna VI, VIII—X i tredje akten af „Claes
Flemings tider."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
