Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Såsom ett glänsande prof på hvad hans snille och kunskaper
i förbund med viljekraft kunde åstadkomma qvarstår denna
utmärkta afhandling af historikern och estetikern Cygnaeus.
Man tycker nästan, att densamma jemte Kullervo-uppsatsen
förebrå Cygnaeus, att han ej oftare, än fallet var, gaf sig
tid och möda att skänka vår literatur mästerverk, i hvilka
fantasin höjt sig, tyglad och spänstig, i ädel flygt mot höjden.
• Skriften väckte stort uppseende icke blott i Finland,
utan, kanske i ännu högre grad, i Sverige samt anmäldes
med uppriktiga uttryck af intresse och aktning för
författarens snillrika begåfning.
Den 21 Januari 1854 utnämndes Cygnaeus slutligen till
professor i estetik och modern literatur samt tillträdde den 4
Mars sin tjenst med ett fritt hållet föredrag om det historiska
dramats rättigheter och skyldigheter i sitt förhållande till
historioi. *)
Samma dag gaf han jemte Elias Lönnrot, som den 11
Februari blifvit installerad som professor i finska språket en
gemensam stor och animerad middag i Kaisaniemi.
Cygnaeus stod nu invid sitt länge, men vankelmodigt
A
efterlängtade mål: en sjelfständig lärostol vid det finska
universitetet. Förr än dock det nu följande, vigtiga skedet af
hans lif upptages till omnämnande, bör jag här anteckna
några spridda, till nu genomgångna period af hans lefnad
ytterligare hörande omständigheter.
På hösten 1851 valdes Cygnaeus till kurator af viborgska afdelningen,
men förklarade sig icke vara i tillfälle att emottaga detta förtroende
uppdrag. Mot slutet af det följande året upplöstes det urgamla
afdelnings-väsendet, hvarefter fakultets indelningen blef, åtminstone officielt, den enda
gällande. Försoningen mellan österbottniska afdelningen och dess forne
kurator var redan fullständig, och vid den sista officiela Porthans festen, den
9 November 1852, höll äfven Cygnaeus till sina forne „landsmän“ ett tal,
uppmanande dem att ej misströsta, oaktadt sorgen öfver afdelningsväsendets
upplösande kändes dem alla tung. Då österbottningarne slutligen höllo sitt
sista möte under den dystraste sinnesstämning, och det „runda bordet", vid
*) Ett referat af föredraget är intaget i bandet V, se sidan 287.
250
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
