Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
afslutade föreläsningsserien, hösten 1860, och hvilka han
mer än 12 år senare offentliggjorde. *)
Som ett vemodigt minne af dessa, de mest poetiska
föredrag, som sannolikt hållits från katedern i den filosofiska
hörsalen vid finska universitetet, intagas de här med erinran
om att Cygnaeus för hela följande år, 1861, sökte sig
tjenst-ledighet eller ,,afsked med pension", ehuru han ännu på
långt när icke hunnit till den for erhållande af pension
lagbestämda åldern.
I fråga varande slutord lyda:
Slut år mitt värf, ej blott för ögonblicket, men för den till ända
löpande terminen, kanske för långlig tid, för alltid måhända. — Ej underligt,
att en stund sådan som denna kastar mina tankar tillbaka på de många
stunder, som ilat bort, tagande med sig mina från denna plats talade ord.
Under hälften af ett fjerdedels sekel har det bästa, jag i själ och hjerta
förmått känna, det vigtigaste, min tanke mäktat utgrunda, hembjudits här såsom
tribut åt sanning och vetande. Jag vogar tro, att i fall det af mig här talade,
som lyckats närmast uppfylla sanningens och vetandets anspråk, hade blifvit
bevaradt ifrån att försjunka i glömskans Lete-vågor, hade blifvit fåstadt vid
minnets, öfver tidernas lopp lyftade vingar, skulle det kunnat häfda åt mig,
ännu sedan jag talat ut för alltid, en plats, 0111 också en liten, bland de
finske män, hvilka älskat högt sitt lands kultur och af alla krafter sökt föra
densamma framåt. Men af yttre tecken hafva dessa mina ord sällan blifvit
••
fasthållna, fixerade, räddade undan glömskan. Aro de derför alla spårlöst
försvunna, bortblåsta jemte den flyktade stunden utan att fortlefva i några
verkningar, som förmå trotsa tidernas vexling? Det vore sorgligt, tröstlöst
att öfverlemna sig åt den tanken, att en betydlig del af ett lif, offradt åt
mödan och samvetsgrann pröfning af det ädlaste, mensklighetens snille
fram-bragt i dagen, skulle hafva förslösats under Sisyfi fåfänga ansträngningar.
*) I Konstnärsgillets festtidning „Concordia“ för den 25 Mars 1873 un“
der titel: „Ett enda blad från en lång följd af föreläsningar öfver dramatisk
literatur i allmänhet och Shakespeares i synnerhet." Detta „blad“ inleddes
af versen:
Der faller ett blad, der falla väl hundra
Yid hvartenda af vindarnas kast:
Ej under är detta, men väl må vi undra,
Att, sedan så månget bland trädena brast,
Det finnes än öfrigt blad till att plundra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
