Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
just deri, att jag städse på nytt kan upprepa endast tacksamhetens ord,
ligger grunden för min stora glädje. Ty uttrycken hänvisa på samma orubbade
och oföränderliga vänskap och välvilja, som lika litet var å eder sida endast
talesätt, som sålunda tacksamhetens ord från min sida varit sådant blott.
Ett sådant, redan i månget är fortsatt vänskapligt förhållande kan
synas förunderligt för mången, och jag nekar ej, att det syntes så äfven for
inig. Man menar ju i allmänhet, att intet finnes så föränderligt, som
ungdomens sinne. Men förunderligast förekommer likväl mig, att min
erfarenhet bevisat städse motsatsen. Jag har mer än en gång sett män, af hvilka
jag med ädel godhet blifvit omfattad, förbyta sina tänkesätt till motsatsen
af ett vänligt förhållande, utan att jag förmått fatta dertill anledningen. Jag
har stundom sett dem återgå igen till förnyad välvilja, och grunden för denna
förändring har varit för mig lika oförklarlig. Mognade män hafva sålunda
lemnat styrka åt den föränderlighets lag, hvarunder menniskosinnet slafvar.
Men af ungdomen har åtminstone jag ej sett denna erfarenhet bestyrkt.» —
Sid. 166.–hvarefter Cygnuus höjde sin rost — — 1 sitt
minnestal öfver Franzén refererar Cygnaeus sjelf sitt helsningstal till Franzén den
14 Juli 1840 och hade talaren yttrat på studenternas vägnar, »att vi icke
emottogo studentvisans skald såsom en för oss främmande, utan tvärtom
såsom en af vära äldste likasom käraste vänner och bekanta. Vid vår vagga
sjöngo våra mödrar vackra, ljufva sånger, och när vart medvetande klarnade,
förnummo vi, att det hade varit Frans Michael Franzén, som lärt Finlands
mödrar att sjunga dessa sånger. Och frän den tiden växte vi med kärlek
till den höge sångaren i hågen, och samma kärlek förde oss nu i hans väg.»
(Se bandet IV, sid. 395).
Sid. 187.–ej dertill inspirerats af någon representant f ör de
bildatuie konsterna. Jag har härvid ej förbisett hans yttranden om några
taflor af Carl Muller, Ary Schefier o. s. v., yttrade dock så sent som 1859 i
uppsatsen »Om finnar och finskt utomlands».
Sid. 208. Som bekant hade hon o. s.’ v. Sannolikt ett misstag
af inig, föranledt af ett halfdunkelt uttryck af Cygnaeus rörande
drottning Kristinas väderdrifvande till Montpellier. Vid senare anstäld
kontrol-lering af uppgiften har jag ej funnit stöd för denna, så »bekant» jag än
på tidningskrifvares manér vågade antaga densamma. — Uttrycket »Drottning
Maria Kristinas lefnad» på sid. 209 tillhörde Dörr.
Sid. 237. Ett längre — — omdöme om diktsamlingen af gaf S. G.
Elmgren. Ur denne kritikers anmälan af första delen af Cygncei
»Skaldestycken» bör följande anföras. Elmgren ansåg, att Cygnaei poetiska halt och
egendomlighet nu klarare trädde i dagen än förr. Sammanstälda med
hvarandra uppbära hans dikter kritiken bättre än kringströdda. Man finner nu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
