Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ropa: ja, så var det! Och huru skulle det då falla oss andra
in att betvifla, att det så varit, äfven om vi aldrig så väl visste
förut, att saken icke kunde förhålla sig just så.
Men midt emellan den speciela krigshistorien och den
idealiserande poetiska uppfattningen af striderna och de stridande
finnes ännu ett ouppbrukadt fält, hvars bearbetning tyckes lofva
skördar både åt vettgirigheten och känslan, både åt förståndet
och fantasin, och hvilket sålunda i visst hänseende kunde
betraktas såsom ett neutralt område, hvarpå verklighetens och diktens
förposter försonta och förtroligt fingo mötas. Vi känna nu redan
genom icke få skrifter temmeligen väl, huruledes finska hären:
aFrös och svalt och segrade tillika:1’
vi veta, att densamma, nakot och lidande brist på sina
nödvändigaste behof, öfverlemnades till rof åt farsoter och allt annat
slags elände. Vi hafva hört berättas och skulle äfven förutan
slika berättelser förstå, att det kostade rätt mycket på den
fin-ske soldatens hemsjuka lynne, då han utan nödtvång fick lof att på
högre befallning öfverge, liksom en fogelfri flykting, hus och hem
med allt det kära och kärleksfulla, som vid den gemensamma
härden jemte honom sjelf dittills funnit värma. Det är ej svårt
att fatta, huru det skulle svida i en barm, som kände i sig mod
att kämpa om också emot en hel fiendtlig verld, då han. hvilken
kallades fäderneslandets försvarare, vid dörren till den hydda,
hvari han blifvit född, såg sin maka eller brud, sin moder eller
dotter med tårar i ögon, ej vana att gråta, vinka ett sista
farväl åt den bortgående; och den nåden förunnades honom ej att
förflytta utom sig den vilda striden, rasande i hans innersta.
Hörde då ej också de der, dem han nu lemnade värnlösa,
hjelp-lösa, till det fädernesland, hvars försvarare han sades vara? I
sin enfaldighet begrep han lika litet, att hans fädernesland borde
uppsökas vid Kemis och Torneås elfvar, som om man pekat på
Babylons: han hade lemi*at åt tuppen på flaggstången bestyret
att vända sig efter alla möjliga vindars fingervisningar. Hans
sinne var för tungrodt att i hast lära sig dylika flinka manövrer.
Det ofta missbrukade stora ordet: att offra lif och blod för
sin pligt skulle, vid Gud, ej för honom varit en tom fras blott;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
