Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nungen ock allt folk utplåna minnet af deras mot en fiendtlig
herrskarinna visade courtoisie. Asigterna om vanskligheten af
de lagrar, dem krigaren kunde skörda på landsförräderiets
slipp-riga mark, liade till den grad under närmast följande tjugu år
vunnit i stadga, att till och med våra stackars kommendanter
på fästningarna ingenting högre önskade än att inför
vederbörlig domstol få bevisa, att allting hade tillgått enligt laglig
ordning vid deras transaktioner. Så litet räknades det numera
sAsom förtjenst att göra en utländsk, fiendtlig makt till
skiljedomare mellan fäderneslandets regering och de enskildes
för-godttinnanden.
Duncker behöfde dock mindre än någon annan vänta på
påminnelser från Anjala-förbundets dunkla stämpliugar för att
▼eta, huru hau borde sin väg ostraffeligen gå. Hans djupa
pligt-känsla, i hvilken ej ens en föreställning om möjligheten deraf,
att icke hvarje, såväl af samhället som familjen ålagd
förbindelse borde lika respekteras, kunde uppstå, hade i hans loyala
sinne en ledstjerna, som ej visste af någon missvisning.
Duncker var knappt nittonårig, då kraften af denna pligtkänsla
redan sattes på allvarligt prof. Ynglingen måste under svåra
förhållanden åtaga sig en familjefaders fulla ansvar. Då fadren
några år efter slutadt krig afled, befunuos sterbhusets tinansiela
omständigheter i det bedröfliga skick, att dess dittillsvarande
hem icke kunde bibehållas. Löytö försåldes, och den husvilla
familjen, som utgjordes af enkan och hennes tre döttrar,
flyttade nu under sonens och brödrens hägn till Puntala, likaledes
i Christina socken belägna regements-qvartermästare-boställe.
Man vet, att på den tiden den pension, som en afliden
embets-mans värnlösa omvårdnad kunde erhålla, inom intet enda stånd
i vårt land tryggade densamma ens emot ytterligt armod.
Lyckligtvis voro slägtskapsbanden ännu då starkare och mera
sammanhållande, än de derefter stundom visat sig vara. Sålängc
någon inom slägten sjelf egde mer än till lifvets
oundgängligaste nödtorft behöfdes, ledo ej de öfriga brist. På den till
fänrik på ordinarie stat vid Jorois’ kompani 1791 i April utnämnde
ynglingen hvilade ändock hufvudomsorgen för lians familjs berg-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
