Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
J. X. Duncker ori* It o nu ouujijniwj.
51
gonting annat tika sinnrikt. Haron Ulfsparre, en på den tiden
så ung man, att han torde ännu liöra till de 1 elvan des antal,
var nämligen för tillfallet excellensen följaktig och af denne
mästare i allt, som hörde till krigsväsendet, känd såsom skicklig
fiiktare. Den käcke baronen var genast färdig att göra sin höge
gynnare och förman till viljes. Alen försöket lyckades icke
bättre, än att den ene efter den andre af Ruthenskjölds
konst-erfarne elever fann tillfälle att visa sig såsom hans mästare.
Litet Hat, men icke tappande ändock couraget, mente då
baronen, att, ehuru han kommit till korta emot de unga herranne,
hvilka icke hade annät att göra än ständigt öfva sig i slika
handgrepp, han likväl skulle slå sig bättre ut mot hvem som
helst bland alla öfriga der närvarande. Oeh vändande sig till
Duncker, som också var tillstädes, frågade han denne artigt,
om ej löjtnanten ville försöka en dust. Stort blef då bekymret
hos den utmanades kamrater och vänner, hvilka lika väl som
baron Ulfsparre visste, att Duncker aldrig hade varit i tillfälle
att lära sig fäkta och befarade, att han skulle komma på skam
emot en kämpe, som i alla fall handterade sitt vapen med
skicklighet. Men den, som visade sig hvarken bekymrad eller
förfärad öfver deu oväntade utmaningen, var Duncker sjelf.
Ögonblickligen ställde han sig till sin motståndares disposition och,
ehuru han visserligen på långt när icke gick till väga efter
konstens reglor, högg han likväl till på en gång med så klar
besinning och så blind förvägenhet, att baronen ganska snart
måste till allas förundran bekänna sig öfvervunnen.
Detta var det första tillfälle, Duncker hade att ådraga sig
generalissimi bevågna uppmärksamhet. Ej alltför många år
der-efter kunde han åter berömma sig af samma lycka. Det var
på den tiden, då excellensen hade omsider förvärfvat sig sin
marskalksstaf och förlorat betydligt af den reputation, han
under en lång lefnad vid kommissariatet och andra lika fredliga
värf hunnit åt sig vinna, och då den dittills endast i trängre
kretsar bekante unge kaptenens namn begynte vid hela armén
att med aktning nämnas. Fältmarskalken lefde livar dag
kräs-ligen, så godt det ville låta sig göra under besvärligheterna af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
