- Project Runeberg -  Samlade arbeten / 2. Historiska arbeten. Andra bandet /
101

(1881-1892) Author: Fredrik Cygnæus With: Emil Nervander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

telse, steg för steg följt Burmans, hvilken redan på den tid n
ej var honom obekant. Yi hafva ansett oss böra nr dess graf
framkalla intyget af detta nya ojiifaktiga vittne för att angående
rätta förloppet af Dunckers första hjeltetåg till oförgänglig
krigarära lemna ingen plats öfrig åt tviHet, som Aminoffs
storordiga protest sökt framkasta, ehuru visserligen utan fiendtlig
afsigt mot sin tappre kamrats person. Till det sagda foga vi
blott en omständighet, som gjordo en djup sensation på de mot
krigets fasor ännu ej nog härdade finska trupperna. Dunckers
reträtt kostade en yngling, som med brinnande håg nyss förut
utträdt ur den af Sprengtporten grundade, vid krigets
begynnelse upplösta hjelteskolan, lifvet. En fiendtlig kanonkula
kastade det af tankar på kommande bragder uppfyllda unga
huf-vudet för d’i tillbakatågande kamraternes fotter. Hans namn
var Argillandc-r, och han började den långa raden af de lika
manhaftige som intelligenta krigare, hviika i blomman af sin
ålder tecknade sina namn med sitt blod på den fosterländska
harens alla slagfält. Och en broder till denne Argillander, som
med sitt lif gäldade äran att vara med på Dunckers första
hedersdag, anträffa vi ensam bland landsmän qvarstående vid
hjel-tens hufvud i den stund, det nedsjönk i dödens famn.

Sannolikt var det likväl icke så mycket Holms berättelse
om tillgången vid sjelfva striden, som ej fastmer några
reflexioner, han i närmaste öfverensstämmelse med Burmans dervid
fogar, som satte Aminoffs blod i gäsning. De lyda så:

„I»å general Tutschkoff etter slutad träffning kom till Kuopio,
berömde han Svenskarnes återtåg såsom mästerligt. Samma
omdöme hördes ock i hela brigaden: brigadbefälet allena ville ej
erkänna sålant. Men om stjerna eller tapperhets-medalj skola gälla
såsom utmärkelser, så förtjente visserligen hvar enda officer som
här var närvarande, en sådan belöning. Kornet Duncker var den
enda som utmärktes; han blef ridd. afS. O. Brigad-adjutanten Brusiu
gjorde ingenting annat, än red tvenne gångor till fältvakten, sedan
den redan börjat sitt återtåg, och gal’ de uppbyggliga
förhållnings-orderna dem jag förut omnämnt: han blef befordrad till kapten.
Duucker och alla de ofriga officerarena. som så val förtjente
belöning, fin "o intet1*.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:51:22 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/cygnarb/2/0111.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free