Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
timentala oliveblad. Och likväl kan man icke hindra en iskall
rysning att genomila hela ens väsende, då man, sedan stridens
stormar långt för detta lagt sig, och alla de, hvilkas hjertesorg
och hjelteharm af samma stormar jagades upp till vild låga,
redan gått till den eviga hvilan, behjertar vidunderligheten af dc
menskliga kollisioner, som drifva ädla, humana, ja, kärleksfulla
män, att draga ut i midsommarnattens Gudsfrid, ej till öppen
kamp bröst mot bröst, men till smyghål, hvarifrån rofvet af en
hop, åt hungrande varelser ämnade lifsförnödenheter med
minsta farlighet kan åtkomuias jemte diverse thy åtföljande
rnenni-skolil’. Dessa lif, hvilkas egentliga brott består blott deri, att
de taga sig friheten existera tills vidare; som tjuste kanske af
en natur, så skön att de aldrig skådat dess like förr, vore
sna-nare böjde till vänlighet än till hat mot dem, för hvilka samma
natur alltsedan födelsetimman varit så förtrolig, att dc icke
kommit sig till att varsna hennes ljufhet; som, ehuru till spillo
»rifna åt förbittring och förderf på den främmande jord, dit de
kastats ut. utan eget val, kanske ej af pligtkänsla, men likväl
af sin oeftergifliga pligtutöfning — dessa lif ega dock, äfven
de, menniskohjertan, klappande af oro, bekymmer, ömhet för
deras välfärd. Men för det att slumpen utsatt dem såsom ett
appendix till några foror, hvilka släpas fram vid Saimas
stränder, hafva de ingen rätt mera att lefva, att betraktas och
behandlas såsom menniskor. Foglarna i luften och deras ungar,
gömda mellan trädens grenar, skyddas af lagen ännu
midsommartiden till sina lif; men den under arglös sång framtågande
främlingen är hemfallen åt den rätt, hvarunder rofdjuren höra.
Och det är Dunckers skyldighet att skipa denna rättvisa.
Ingen betänklighet uppstår dervid i hans för menskliga känslor
så öppna sinne. Hvilka tankar hvälfde sig i Dunckers och hans
mäns själ, medan de tillryggalado siu hemlighetsfulla, nära fyra
mils lånba Ulr. MCI" djupen, nemiighetsfuila, tigande sä6om de
sjelfve? Deras tankar hafva blåst bort med vinden, som
påskyndade deras tåg; försjunkit med böljan, som bar detta. Men
de skulle ej hafva varit finnar, om den yttre handlingen, till
hvilken de skyndade, hade vändt utåt allt deras tänkande eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
