Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
naturen så fint anlagd som denne. Han var deremot utrustad
med alla de förmögenheter, som erfordras hos folkledaren i ett
krig, hvari stora menniskomassor gripits af känslan deraf, att
det ej endast är fråga om dem, utan att frågan är deras egen;
med ett ord, då kriget är nationelt. Af olikheten i de
kämpande folkens lynne, framförallt af det närmare eller fjermare
förhållande, hvari de stå till naturen, bestämmas vissa
modifikationer i de egenskaper, som åt folkförarens vilja gifva
omot-ståndlig makt öfver massornas, så att han, en primus inter
jjares, utan att egentligen stiga framom deras djupa leder,
åtminstone skenbart leder dessa, dit han finner för godt. Vi
säga: skenbart; ty närmare betraktad är hela lians ledning ej
stort annat än en hänförande optisk villa. Ehuru det ser ut,
såsom skulle hans vilja leda allt, är det dock hon sjelf, som
ledes lika mycket, ja kanske mer än den siste, bland massorna
förlorade individen. Han är ej styrman på folkrörelsens
Noaks-ark, hvars besättning utgöres af alla möjliga disparata
elementer, dem den gemensamma nöden kastat ihop om hvartandra.
Han är blott rodret, i hvars handtag hela hopen griper, och
hvilkets styrande kraft reduceras till noll den stund, det icke
behagar friska vindpustar att sätta lif i seglena mer. Också är
äfven den eminente folkledaren icke det företrädesvis
beundransvärda. Men beundransvärd är denna ande, som blåser upp till
lågande Hamma, när stunden är kommen, gnistan, hvilken låg
skendöd i de likgiltiga, tröga, från hvarandra isolerade
menni-skorna: kastar tillsamman dessa till hopar, massor, härar och
drifver dem fram till gemensamma mål och håller dem ihop,
omslutna af syftenas enhet. Ty en gnista, om än slumrande,
m;ste dock förefinnas i den dittills overksamma mängdens själ;
annars åstadkommer äfven den häftigaste storm icke lifligare
eld der än i morasets gyttja, och den ypperste demagog
förslösar derpå lika fruktlöst all sin konst och hela sin kraft, som
fallet blefve, om han försökte att uppmana tdessa stenar” att
varda krigshärar. Likväl är det ej nog af storm och gnista att
åstadkomma de flammor, hvilka med hemsk låga stiga upp ur
folkrörelsernas hvimmel. Olikheten i det antändbara ämnets
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
