Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som det, så vidt vi känna, är första gången, man i skrift sökt
annorlunda än genom allmänna fraser gifva föreställning om de
egenskaper, hviika gjorde Malm, hvars namn äfven i
regementets rullor stod närmast efter Dunckers, kapabel att utföra de
märkeliga ting, dem han hade att tacka för sitt hjelterykte. En
karakteristik af honom var äfven derför här så mycket mer på
sin plats, som vi stå nära den förfärliga katastrof, Iivari den i
allmänhet i sina företag af lyckan oändeligen mer än Duncker
gynnade krigaren, genom kamratens olycksöde invecklades, och
som kastade Malm i den af honom så ofta besegrade, ännu
oftare i förskräckelse försatte fiendens våld. Det vore för öfrigt
författaren synnerligen kärt, om hans på den opålitliga grunden
af en jemförelsevis svagare sakkännedom försökta teckning af
denne vår mäktigt jernhaltige Malm. som för våra hjertans öra
har en så heroisk klang, skuile tjena till uppmaning åt andra,
hvilkas närmare bekantskap med hans personlighet lofvar dem
lyckan att med säkrare drag framställa denna krigarebild, så att
de icke ännu längre måtte undandraga fosterlandet fröjden af
dess anblick.
Såsom snart skall berättas, afsände Duncker den varmaste
afskedsblick efter sin vän och trogne medhjelpare i så många
gemensamma faror, när de skilts åt i deras lifs bittraste stund,
för att aldrig möta hvarandra i lifvet mer, men desto oftare
sammanträffa i minnets oförgängliga ära. Det var ej en sådan
skilsmessa, de tycktes förespå, dessa ihärdigt återkommande
fredsrykten, ständigt meddelade i Dunckers bref väl äfven
derför, att han sjelf gerna ville tro på deras sanning, men
hufvud-sakligast ändock till tröst och hugsvalelse för lians värnlösa
familj. Längesedan bortglömda numera, förtjena dock dessa
fridfullt läspande flöjttoner, hviika försökte blanda bort ljudet
af de sträfvaste krigstrumpeter, att återklinga för minnet och
eftertankan ännu, ehuruen tid, som sjelf ej hade hört dem, låtit
också de der drömmarna vandra samma väg, hvarpå miljoner
andra drömmar, ej åtföljda af någon verklighet, utträngt
hvar-andra: låtit dem förrinna såsom strömmar. Enligt all
sannolikhet ansåg man ej någon annan terräng på hela krigsteatern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
