Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vid punscbbålen. — Svårligen kan uågon annan sä väl som
författaren bilda sig ei. föreställning om den hjertgripande verkan*
dylika på en gång så burscbikosa ocb nobla, så välvilliga och
lovala expektorationer måtte hafva gjort på de fleste bland våra.
hederlige och tappre, men föga verldskloke krigare *). Jag har
sjelf varit i tillfälle att se, hvilket djupt intryck denna
virtuu-sitet att använda miner af öppenhet, rättframhet och
ridderlig-hi *. såsom mask för en beräkning ocb illftmdigbet utan botten
gjorde sedermera på ett finskt sinne, lika ärligt som
männemes-vid Toivola, men som dock kände verlden litet bättre än do.
Och derför gör jag mig icke heller de ringaste skrupler att ur
kända förhållanden draga slutledningar angående italienarens
handlingar, hvars eget samvete var vida upphöjdt öfver alla
betänkligheter, så länge dessa ej antogo utseende af farhåga för
handlingens vådliga följder.
Ett decennium efter finska krigets slut anträffas markisen,
hvilk n fullt lika •äl kunnat göra heder åt befattningen af
jesuitergeneral, såsom generalguvernör öfver de protestantiska
Östersjöprovinserna. Det var denna hans funktion, som förde
honom tillsamman med den nyss omtalad? fin ske mannen, då
för tiden de protestantiska intressenas högste vårdare ex officio
i Ryssland, och hvars nit för sin kyrkas sak var Paulucci den
argaste nagel i det sp?jande ögat. Vi omtalade redan, hvilken
tjusningskraft italienarens oöfverträffeliga konstnärsskap att
imitera skenet af den trohjertenhet, som var hans finsk?
antagonist medfödd, gjorde pä den senares arglösa sinne. Historien
om det förrädiska sätt, hvarpå den katolske signoren
begagnade det stulna förtroendet till att hos regenten ruinera
välviljan för protestanternes i Ryssland målsman, skulle förtjena
sitt eget kapitel; och detta skall väl troligen också en gång
skrifvas. Men bär kan deråt i alla fall ingen plats inrymmas.
*) Åtminstone pä Duncker tyckes likväl markisens svaila icke
åstadkommit den åsyftade impressionen. Misstaga vi oss icke, så
föranleddes den hemska bitterheten mot fienden, hvilken frambryter
i Dnuekers bref från denna tid, till n&gon del af italienarens
smidighet, för hvilken hau instinktmessigt ryggade tillbaka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
