Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den, hvarur Dunckers bref flutit fram, liksom brefven sjelfva till
det för alltid förgångna. Men också i den tiden, dä de först
gåfvo luft åt ett varmt, ett ^blödande71 hjertas lidande och
kärlek, kunde de svårligen uppstå på någon annan grund än ett
finskt mannasinnes. Den, som således vill nu ocb i all framtid
se ett sådant af renaste balt återspegladt i den mest oförfalskade,
autentikaste källa, skall med vördnad för det, som varit, med
innerlig glädje, att det eu gång var, betrakta denna trogna bild
af det ädlaste, hvilket gjorde våra fäder till ett et/et folk.
Åtminstone för mig är det alldeles omöjligt att fatta, huru t. ex.
en fransysk eller svensk krigare från 1008, ansedd såsom en af
de tappraste bland tappre, kunnat under krigarlifvets häftigaste
tumult fortfarande vara så oupplösligen rotfästad vid sin familj,
att alla hans tankar och känslor liksom fasttrollas i den trångaJ
krets, som af denna förbindelse kring honom drages. Jag
förmår rätt väl begripa, att i hvilket land som helst modige män
qvarhållas vid sitt fäderneslands fanor, aså länge detta behöfver
deras tjenst:11 men då blandar sig väl ändock alltid en större
dosis af soldatisk point (Thonneur, af naturlig böjelse och lust
för krigaryrket, af lijeltefröjd att trotsa kommande f«ror, af
hopp, att den tappres namn skall på ljudvågorna, satta i
svallning af Ryktets trumpet, bäras vidt kring verlden eller
åtminstone fosterbygden. Jag inser derjemte ganska väl, att Duncker
ingalunda var likgiltig för erkännandet af sitt mannamod och
sina förtjenster. Också vore sådant otäukbart hos andra
varelser än dem, för hvilka äfven besittningen af förtjensten sjelf är
fullkomligt indifferent: hos stackare och skälmar af ömkeligaste
kaliber. Man ser tvärtom, att aktningsbetygelser till och med
från den åtminstone under en period af kriget så bittert af
honom hatade fiendens sida göra på hans sinne ett icke obehagligt
intryck. Men ur så godt som hvarje rad i Dunckers bref
framlyser dock, att den af alla såsom en högst utmärkt krigare
ansedde mannen icke är en krigare af själ och bjerta, ej älskar
det allra ringaste kriget för krigets egen skuld, aldrig är blind
för dess bedrötliga sidor. Dertill kommer ännu: den, som
menar, att ban ifrån sjelfva himmeln skulle önska sig tillbaka till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
