- Project Runeberg -  Samlade arbeten / 2. Historiska arbeten. Andra bandet /
229

(1881-1892) Author: Fredrik Cygnæus With: Emil Nervander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ställning af de yttre öden, af hviika Duncker rycktes bort till
det oundviklifra bouom föresatta målet. Det står oss redan helt
nära, ehuru vägen dit tvektes honom lång för de sorgers och
pröfningars skull, som "jorde hans sista steg så tunga.

Vi lemnade Sandels och hans trupp i den stund, lian på
bron, hvarvid han hade segrat, föreskref sin slagne fiende den
enda konvention, han under hela kriget dittills med denne
ingått. Det synes mig som det egentliga finska kriget i det
ögonblicket skulle hafva nått sitt slut. Hvad derefter kommer,
företer ingen utveckling mer. Det iir blott följder, som med ohejdad
konseqvens framträda liksom slumpris på det föregåendes grund.
De hittills handlande hafva förbytts till lidande blott. De
frost-bitna frukterna af hvad de dittills gjort eller underlåtit falla nu
af än här än der, allt efter det vinden blåser. Äfven höstens
mörkaste tid är snart förbi, men blott för att gifva plats åt en
ännu bistrare vinter: en vinter utan några löften om vårens
kommande lif och om sommarens värma. Någonting rysligare
kan hvarken i naturen eller menniskolifvet tänkas. Och det var
dock de flesta finske krigares situation vid slutet af October
månad 1808. Ej en enda glimt af glädje väntade dem numera
under återstoden af kriget. Äfven åt Sandels gaf ej ens den
plats, hvarpå han hade segrat, säkerhet för morgondagen. Det
var fara värdt, att densamma skulle bli en valplats för hans
nederlag, ifall han qvardröjde derpå. Dessutom liade ju icke
hans eget val, utan Suchtelens välbehag åt honom anvisat den
positionen. Med stor skicklighet och klokhet begaunade han sig
derför af den korta vapenhvilan till att göra en dräglig reträtt
på vågar, hvilkas ohyggliga tillstånd skulle förvandlat ett under
fiendens påträngning verkställdt återtåg till ett fortfarande
nederlag. All umbärlig tross var redan förut afsänd till Pulkkila.
De sjuke släpades på båtar öfver Uleå träsk till Säräsniemi och
derifrån till Uleåborg. Sjelf drog han sig äfven norrut; dock
ej längre än till Wierimä by, nära två mil från slagfältet. Men
då detta ställe erbjöd inga lämpliga försvarspunkter, öfvergaf

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:51:22 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/cygnarb/2/0243.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free