- Project Runeberg -  Samlade arbeten / 2. Historiska arbeten. Andra bandet /
261

(1881-1892) Author: Fredrik Cygnæus With: Emil Nervander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

klor." Men deraf, att Duncker kunnat göra så, följer ej, att
äfven Farumark bordt kunna göra sammaledes. Och hans
ihärdighet att förse då, när hvarje skymt af möjlighet till räddning
var hjelplöst förbleknad, underkasta sig sitt hårda öde, ökar än
mera hans förtjenst att tappert hafva försvarat ett folk och ett
land, hvilkas eget mannamod i striden representerades af en
enda bataljon *). Men synd och skada var det ändock med
Wasagossarne, att de icke fingo sluta sitt unga, sköna hjeltelif
präktigt, såsom de hade lefvat det. Tryckte af en här, som
följde dem tätt i spåren, och mötande på sin väg ännu en
annan, yttrade de högt sin lust att under gladeligt hurrarop och
med bajonetten i hand bryta sig en ny bana genom fiendens
täta massor eller till dödens eviga fred. Fröjden att
tillfredsställa denna ungdomligt öfverdådiga lust kunde naturligtvis ej
dem förunnas af den mognade erfarenheten. Men heder och
ära vare Er likväl nu och evinnerligen, J, den tappre fänrik
Zidéns värdige vapenbröder, för Eder hjeltemodiga yttersta vilja!
I sådana förhållanden som de, i hviika undergången nådde Er.
kan historien med godt samvete taga viljan för verket.

En sällsam ödets skickelse — ty att tala om en
fältherr-lig plan på den tiden, då allt gick på sin hals, vore alltför
hyperboliskt — ville, att Duncker med sina jägare, ämnade att
lemna stöd åt Furumark, befalltes att göra halt vid Löfånger,
på dryga fem mils afstånd från de nejder, der denne opererade.
Vaksam och beslutsam, visade sig Duncker äfven i Löfånger
såsom Sandels’ ypperste lärjunge från den Savolakska
högskolans tider. Redan nu hade han varit förlorad, ifall han ej i
rättan tid gjort energiskt bruk af dessa egenskaper. Grefve
Cronstedt ansåg det förslå, om han dagen efter Furumarks
olycka afsände den raske adjutanten Jack för att undersöka
närmare, hurudana de förhållanden månde vara, med hviika denne
detachementschef laborerade. Fienden bjöd till att göra så
djup hemlighet af händelserna vid Skelefteå, att han först d. 19
släppte lös Burman, hvilken hade varit magna pars i Furu-

*) Westerbottens södra.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:51:22 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/cygnarb/2/0279.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free