Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
är lionom kärt; han älskar det, emedan han eger på jorden
föremål, som äro dyrbara för hans hjerta. Men mau märker,
att han allt mer och mer känner sig gå mot döden, hvar och
hvart han än må gå. Redan efter sin förfärliga natt i
Idensalmi begynner han kläda af sig, beredande sig att lägga ned
sitt hufvud — i grafven. Allt hvad, som kan hafva något värde
i hans makas hand, afhänder han sig gång efter annan med en
otålighet, som ständigt efterspanar någon lägenhet dertill. De
20 dukaterna, troligen de enda, öfver hviika han någonsin varit
herre, hans guldklocka med sina präktiga tillbehör, ja, till och
med de några ryska silfverrublarna, han fått i sitt våld, allt
vandrar oupphörligen samma väg till hemmet. De verkliga eller
inbillade behofven i detta lemna honom ej ett ögonblicks ro;
och det är alldeles oförklarligt, bura han kunde spara in på
sin egen persons uppehälle och nödtorft de jemförelsevis
betydliga summor, dem han hembär åt sin familj med en älskares
entusiastiska frikostighet. Hans finkänsliga sinne föranleder
honom väl att söka deråt gifva det skenet, som skulle han blott
dela med sig af sitt öfverflöd. Sanningen bryter dock
händelsevis en gång fram: han måste medgifva, att, sedan han lemnat
Finland, man låter de finska försvararene af det land, dit han
hamnat, horribelt dyrt betala allt hvad, som tjente till att
uppehålla det lif, de ännu icke hunnit gifva ut vid besagde försvar.
Skulle en klagan öfver sådant ej varit så främmande för hans
sinnelag, som den var, hade han liksom tusende andra med allt
skäl’ kunnat beklaga sig deröfver, att aflöningen begynte utfalla
allt mera knapp och lät allt längre vänta på sig de senare
tiderna. Men derpå tänker han ej; åtminstone talar han aldrig
derom. Alla hans tankar äro uteslutande sysselsatta med att
bereda utvägar åt de sina till åtnjutandet af ett drägligare lif
än hans eget. Stundom framstår väl äfven minnet af de
skulder, han efterlemnat uti hemnejderna, i form af asamvetsqval.“
Men dessa plågoandar låta likväl snart besvärja sig. Blott
farhågorna angående de hemmavarandes ställning äro permanenta.
Den oro, hvaraf hans själ utau återvändo bearbetas, röjer sig
omisskänneligen äfven i hans ständigt återkommande reseplanur.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
