Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hafva kastats ut i den främmande verlden ungefär af samma
ovänliga omständigheter, af hviika brefvet, som innehöll
uppgiften om de 20 dukaterna, blåstes bort från hemmet, ehuru
Dunckers sista rader fingo irra omkring ännu längre.
Förhållandet dermed var ungefär följande. Några dagar före sin
bortgång underrättade Duncker skriftligen sin maka derom, att han
till den tidigare omtalade baron van der Pallien öfverlemuat
etthundrade rdr b:co för att genom denne öfverstyras på
par-lamentärväg till henne. Oaktadt det deltagande, samme baron
ofta hade betygat för Duncker, tyckes deras vänskapsförbund ej
varit af den art, hvars baud hålla ihop ännu efter grafvens svalg ;
alltnog kommissionären glömde efter Dunckers fall alldeles bort
det åtagna uppdraget; och det så mycket lättare, som han
troligen ej visste, att enkan fått anledning att erinra honom derom.
Dunckers öfriga vänner, som äfven efter hans död bättre liestodo
profvet, underläto likväl icke att efterspana, hvart det friberrliga
krigsbytet hade hamnat; och jag tror, att det var först under
kongressens i Wien tider, då så många kolossalare byten måste
återställas till derw rätte egare, äfven enkans fattiga skärf på
diplomatisk väg kunde af dem, som förde den i kongi, svensk
tjenst fallne krigarens talan, åtkommas hos den möderne
rofrid-daren. Sannolikt hade han behållit riksdalerna i afräkning pu
den hederliga begrafning, fienden bestått åt den för dess kulor
stupade hjelten.
Baron van der Pallien var ej den ende bland de
motståndare, hos hviika Duncker i striderna vid Saimas stränder
till-trotsat sig respekt, hau nu på nytt mötte vid Q varkens. Sjelfve
deu fiendtlige öfverbefälhafvaren var samme general Alexejeff,
hvars nattro på Fredriksdals gård hau så grymt ville störa,
sedan han kort förut mot lionom försökt den våldsamma dusten
vid Wirta bro. Dessa gamla bekantskaper, gjorda vid tillfällen,
som ej så lätt kunde rinna ur hågen som minnet af de lumpna
riksdalerna, förklarar till fullo den stora sensation, Dunckers
öde vid Hörnefors åstadkom äfven bland fienderne, och de
akt-ningsbetygelser, han ännu efter döden från deras sida rönte.
Skulle, såsom Montgomery vill hafva det, Kamenski, hvilken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
