Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
at.t ban, då Sandels återfordrade den tappre Dunckers lik,
svarade, att 0111 det skedde endast för att värdigt begrafva det, så
försäkrade han. att han visste uppskatta den fallne hjeltens värde
och skulle derför låta begrafva honom med samma ärebetvgelser,
som om lian sjelf fallit på slagfältet.71 Det der svaret är ädelt
och storartadt samt eger dessutom den seknndära meriten att i
hufvudsaken hafva sanningen för sig. Men hur annorlunda ljuda
ej dessa ord, lika ärofulla för den talande som för den, hvilken
de gällde, ifall de förläggas i en Kamenskis mun. Tungt
kännes det derför för den, som ej tilltror sig rättighet att umgås
lika förtroligt med historien som Montgomery, då författaren
nödgas förstöra en så vacker illusion, hvaraf han äfven sjelf
tjusats fordom, och som eger alla möjliga förtjenster utom den
tråkiga verklighetens. Ty rätta förhållandet är ty värr det, att
Kamenski stod lika fjerran från de vid Hörneförs passerade
händelserna som Montgomery stod dem nära. *
Att en bland Sandels’ adjutanter ej är desto bättre,
underrättad om öfverbefälhafvaren för den fiendtliga armé, han hjrlpte
till att bekämpa, synes väl något besynnerligt. Förunderligare
förekommer det likväl, att Sandels sjelf, som, medan han
huserade bland de hufvndlöst dödsföraktande savolakske
rasboini-kerne, ofta nog kände ryssarncs ställning och tillärnade företag
ungefär lika noggrant som sina egna, nu, midt ibland landsmän,
påtagligen sväfvar i ett dunkel af ovisshet, hvaraf han förhindras
att med vanlig klarhet öfversc sakernas ställning. Det
liedröfli-gaste af allt är dock den lätthet, hvarmed fienden deremot
förskaffar sig konfidentiela meddelanden angående deras planer,
hvilka försökte försvara Sverige. Det slägte, hvartill den
bestialiske landtmätaren i Idensalmi säges hafva hört, utsträckte sina
infama familjeförbindelser äfven till andra siian al’ Bottenviken.
En liflig beundrare af de sköna, öfv ers te-löjtnant Karpenkoff
— densamme, som, då han dagen före anfallet mot Finnmark
gjort sig ärende att besöka svenskarnes lbrposter i egenskap af
parlamentär, framkom med den oförskämdt naiva anhållan att få
tillfälle beundra ,,Skdefteå kyrka, hvilken lian låtit sig berätta
skulle vara vacker"’ — kultiverade med synnerlig framgång förtro-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
