Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dit inbjöds äfven Argillander och uppmanades taga för sig,
hvad huset hestod. Men en kort stund derpå kallades han
tillbaka till Duncker, som bad Argillander hålla armen under hans
skuldra, medan han skulle förbindas af en rysk läkare. Dervid
sade den döende till ynglingen: aOm ni kommer hem med
lif-vet, så helsa min hustru och min lilla gosse!11 Och åter upphof
han sin röst, fortsättande sålunda: aSäg: det här ha de önskat;
och de må nu vara nöjda", hvarefter han genast uppgaf sin
anda. Midnatten var då redan förbi: det led mot morgonen
den 5 Juli, när Duncker kämpade ut sin sista kamp. Efter så
många inre och yttre strider var hjelten upptages i den eviga
fridens sköte.
Alla hittills offentliggjorda berättelser om Dunckers sista
stunder stanna före det moment, då fienden upptog den fallne.
Vår fortsättning deraf hållar sig ordagrannt till den ännu
qvar-lefvande Argillanders meddelanden. Att intrycken från sådana
ögonblick, som de här framställda, skulle outplånligt qvarstå i
det hjerta, som adertonårigt emottagit dem, torde kunna tagas
för afgjordt, så mycket mer, som ingenting förekommer i
berättelsen, hvilket p.i inre eller yttre grunder opponerar sig emot
dess sannfärdighet. Hvem, som antydes med dessa de, hvilka
velat Dunckers undergång, kan ej synas tvifvelaktigt, när man
känner den till sinnesförvirring gränsande förvillelse, hvarunder
Duncker hetsades till döds, sedan Sandels’ meningslösa tilltal
gifvit honom hjertstöten. Högst märkvärdigt är det, att den
välvilliga humanitet, som hörde till de utmärkande dragen hos
Duncker, ej tillåter honom ens i dödsstunden utsäga det
namnet, såsom betecknande hans förderfvare, hvilket ändock länge
varit honom dyrbart, oaktadt tillfälliga föregående missförstånd
då och då. Att Sandels sjelf ännu på sin ärofulla lefnads afton
med grämelse förebrådde sig det obetänkta ordet, för hvilket
Duncker pligtade så dyrt, har jag hört försäkras af en man,
som på den tiden åtnjöt lyckan nalkas hjelten i dennes
fridfulla hem nära Upsala. Ädelheten af Sandels’ sinne kunde
dock aldrig uppenbara sig herrligare än i hans behof att i sin
officiela rapport godtgöra mot den döde, hvad som brutits mot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
