Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En af Dunckers krigskamrater, som ej kom i tillRille att
hedra lians minne genom delaktighet i uppresandet af detta
åmin-nelsetecken, tog dock på annat sätt i sin vänskapsfulla vård
hedern af samma minne. Den ädle öfverste Job. H. Furumark
ombesörjde i egenskap af förmyndare för Dunckers son
utredandet af den bortgångne vännens nog intrasslade affärer med
ett nit, en ihärdighet, som ganska få använda ens på skötandet
af sina egna; och han tröttnade derefter aldrig att med faderlig
omtanke vårda sin pupills uppfostran och angelägenheter.
Troligen hnfvudsakligast i anledning af Furumarks påminnelser
erinrade sig sjelfve Carl XIII under tidernas lopp krigaren, som
i den der krutbrända jägarnniformen fallit på Sveriges mark,
lik en sköld på dens bröst, som deraf försvarats. 1811 den (>
Mars utfärdade denne konung ett reskript, medels hvilket 150
rdr B:co tillerkändes Dunckers enka såsom pension att årlisen
från extra utgiftsmedlen utbetalas. Derjemte erbjöds en
fri-kadettsplats å Carlberg, hvilken Dunckers son finge begagna,
när han skulle hinna till behörig ålder. Enkan, ehuru med
tacksamhet emottagande anbudet, ansåg sig likväl icke kunna
begagna detsamma.
Ett och fyratio år hade redan kommit och gått, då Dunckers
maka på sjelfva hans dödsdag hamnade i den stad, som skänkt
honom den sista hvilostaden. Der träffade hon personer af alla
stånd och vilkor, som, ehuru de varit unga liksom hon sjelf i
den tiden, då Duncker i samma nejder genom sitt lif och sin
död ådragit sig deras uppmärksamhet, och de derefter hunnit
både se och glömma så mycket annat, ännu mindes den vackre,
på en gång så humane och allvarlige finske krigaren, liksom de
i går hade skiljts från honom. Så snart deras tanke leddes på
denne främling, den de för nära ett halft sekel sedan skådat
några få gånger blott, brusto de ut i gråt, liksom hade de nyss
förut i honom förlorat sin mest älskade anförvandt, sin lefnads
bästa stöd. Det måste hafva legat en oemotståndlig, menskligt
ädel tilldragningskraft i denna person liche t, hvilken kunde lemna
efter sig ett så djupt och varaktigt intryck. Men någon del
af denna hågkomstens orubbeliga styrka bör väl i alla fall till-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
