Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som den enda riiddarinnan af dess minnen, hviika med det sjelft
delat samma vådor: faran att spårlöst tillintetgöras. Andra
nationer, cj belåtna med de outtömliga källorna af i skrift
upptecknade hågkomster, kalla till hjelp sina i hjeltesånger, i
monumenter, ja, i sjelfva grafvarna från tillintetgörelse bevarade
minnen. Men hvart skola vi vända oss för att fylla våra
häfders brister? Flärden att bygga för evigheten hade föga frestelse
för menniskor, som sällan voro säkra om morgondagen och hviika,
liksom förfärade öfver sina egna händers verk, helst gåfvo
jät-tarne skulden för dessa. Runorna röja ett så gränslöst förakt
for allt, som med mått, mål och vigt har gemenskap, att man
ur tusen sånger knappt nog kan hemta tillräcklig ledning att
åskådliggöra en enda punkt, hvarpå våra förfäder under sina
otaliga strider blödde. Och grafvarna hafva ända hittills varit
ännu stummare i afseende på historiska upplysningar, än deras
invånare fordom voro i lifvet, när det gällde att klaga öfver
lidna missöden.
En finsk historie finnes i alla fall obestridligen till i
verlden, och dess födelse aaterar sig lika litet från den 17 (5)
Sept. 1809, som det Gustafvianska tidehvarfvets dödsstund inföll
för omkring ett fjerdedels sekel tillbaka på Rautakylä gård,
ehuru man något paradoxalt roat sig med att påstå bådadera.
Skulle någon ännu tillåta sig tvifvel derom, huruvida det finska
folkets sjelfmedvetna lif och således äfven dess historie uppnått
en högre ålder, än nyss uppgifna datum låter förstå, torde
professor Z. Topelius visst icke försumma tillfället att ex officio
beifra och vederlägga en så obefogad och vilseledande
skepticism.
Det är ingalunda för att gå honom i förväg, jag önskar
begagna den sig erbjudande anledningen till att på efterföljande
blad fästa några tankar angående samma ämne: tankar, som
under långvarig betraktelse så fastbundit sig vid min öfvertygelse,
att svårligen någonting numera skall förmå rubba dom derur, så
vidt det gäller hufvudfrågor. En tidpunkt, då finska historien
erhållit rättighet att i högskolans lärostolar gå på egen hand
sin egen väg, beledsagad endast af de folks historie, med hvil-
30
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
