Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
pel, var mer iin tillräcklig auledning för de omsider till dop
och kristendom befordrade att hysa medlidande med oss. Och
äfven då, liksom vid otaliga andra tillfällen både förr och
senare, uppenbarade sig den omätliga skilnaden mellan ett folk,
uppammadt af sin natur till att eröfra och skrifva lagar med
svärdet för andra, och ett annat, bestämat att gifva vika eller
duka under för det handlingskraftigares vilja. Det tillstånd,
hvari Sverige på den tiden befann sig och redan länge hade sig
befunnit, tycktes snarare förete alla symptomer af ett till egen
upplösning ramlande samhälle än af ett rike, som bör vara
betänkt uppå att kasta ut sitt lands gränser in i hjertat af ett
annat, eller till och med bortom dettas landamären. Kungamord,
lömska eller begångna för öppen dag, följa så tätt på hvarandra,
att äfven de blodigaste blad af Österlandets tidböcker ej
erbjuda utrymme för rikhaltigare anteckningar af det slaget.
Antagonismen mellan skilda stammar och slägter gifver i vildhet och
blodtörst alls icke efter den, som så förfärligt åskådligt af
Kalevala skildras. Och dertill kommer ännu den brinnande
hetsighet, som tändes i menniskornas sinnen af de olika offerlågor,
hvilka uppstiga å ena sidan från altaren i de gamla
hednatemplen och å den andra från det allra heligaste i den nya kristna
kyrkan. Det är under en sådan situation konung Erik, livars
helighet syntes mången bland hans samtida vida mer
problematisk än för efterverlden, anser rätta stunden vara inne att göra
våra förfäder delaktige af det ljus och den samhällsordning,
hvaraf hans eget rike var i åtnjutande. Redan i denne konungs
öga begynte tändas adenna gränslösa blick öfver verlden”, som
Geijer med rättmätig beundran varseblifver hos en bland Eriks
efterträdare på Sveriges thron: en blick, som sedermera allra
klarast upplågade ur den hjeltes stora själ, hvilken ärfde äran
och vådan att leda till godt slut dennes — sin faders —
heroiska vågstycken.
Att angriparene, som gingo till väga med den af inga
tvifvel brutna känslan, att de utgjorde en af Gud sjelf utkorad
exekutions-armé, skulle med djerfvaste mod utföra sitt värf, är
lätt att inse. Svårare deremot, åtminstone vid första påseende,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
