Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
orden ej varit inventerad annorstädes, hade den bort uppstå
bland ett folk. som genom sin ovanliga förmåga att icke få
ordet ur munnen kunnat väcka afund äfven hos dc* pytagoreer,
som i den konsten bragte det längst.
Lika litet som klostren härstädes utmärkte sig genom sin
tal rikhet. gjorde de det genom egodelar, som de hade förstått
förvärfva — om man undantager det unga klostret i Nåden dal,
hvilket sannolikt af qvinnlig blygsamhet ej ansåg sig böra öka
mängden af sina öfriga dygder genom försakelsens. För öfrigt,
när den tidens andlige klagade öfver mangel och brist, behöfva
väl klagovisorna ej alltid tagas så alldeles strängt efter orden.
Att skryta med besittningen af jordiskt gods skulle ju stridt inot.
den kristliga ödmjukheten. Jemförd med himmelens rikedom och
herrlighet var ju dessutom det lilla veiidsliga goda, hvarmed de
troendes fromhet hade försörjt kyrkan och dess målsmän, en
försvinnande obetydlighet. Att sjelfva besittningen af den
jordiska mammon stundom endast åsyftade att erinra desse om
alltings förgänglighet, bevisas klariigen genom det val af residens,
som ej sällan förde Finlands öfverherde till det vackra
Kjulo-holm. Hvar kunde väl påminnelsen derom, att ej ens
biskopsmössan förmådde bevara hufvudet, som deraf betäcktes, för
myrorna af lifvets vedervärdigheter, kraftigare uppstiga än just på
stranden af det träsk, som svallade eller frös vid denna
biskopsgårds stränder? Det gör en derför uppriktigt ondt, då man
förnimmer, att sjelfve den store Magnus Tavast ej ens af ett
dylikt memento mori! lät tillbakahålla sig från att processa med
Polsu byamän om jordiska egodelar*).
Men om denne väldige prelat äfvensom mången annan af
vida mindre betydelse tyckte, att kyrkan och andans män här
voro inskränkte till ett alltför snäft jordiskt fotfäste, kommo
sedermera tider och personer, hvilka för ingen del visade lust
att godkänna denna materialistiska åsigt. Till denna klass af
protestanter redan före protestantismens uppkomst hörde den
*) Jfr kanslirådet W. G. Lagus’ ..noter till Jesper Mattsson
Kras’ förteckning’1, pag. 22.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
