Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
uppsyn af ett storartadt tragiskt öde. Gustaf Wasas kyrkoråu
visar sig deremot ej siillan såsom en snålhetens lilla nyck, och
de ständigt upprepade försöken att skyla det tagna rofvet under
täckmanteln af de uppbyggligaste och bästa afsigter påminner ej
sällan om dylika försök af riddarn Falstaff, odödligt komisk i
åminnelse.
Hvad Finland särskildt beträffar, ställer sig rättskänslan
ännu mera afgjordt än i Sverige på den utplundrade kyrkans
och hennes herdars sida. Här möta oss inga sådana lysande
figurer som Gustaf Trolle och hans följe, dessa praktstycken af
öfvermod, som på sin höga häst rida öfver allt, livad
fäderneslandet har rätt att fordra af den förnämligaste prelaten lika
väl som af den enklaste borgaren och bonden. Denna kompletta
sammansmältning af allt det oförskämdaste, både en urartad
aristokrati och hierarki hade att bestå, kunde här aldrig ega
runt i brist på tillräckligt utvecklade elementer af hvartdera
slaget. Om också våra prelater saknade biskop Brasks genialitet
och verldsomfattande blick, hade de ej heller svingat sig opp
till höjder, från hvilka förräderi mot fädernesland och regent
syntes såsom småsaker, beroende af godtycke och smak. De
kände sig tvärtom stå nära folket, för hvars bildning det ålåg
dem mer än någon annan, ja nästan ensamt att sörja. Och
ännu närmare slingrade sig föreningsbandet mellan folket och
det öfriga presterskapet, hvilket af lätt insedda skäl ännu oftare
än i protestantismens tider hade utgått direkte ur dess hyddor.
Redan i dessa nära blodsband ligger en förklaringsgrund för
den dragningskraft, som kyrkan utöfvade på testamenten och
andra slags gåfvobref från den välvilligt stämda, fromma
hjordens sida. Dessa skrifter tycktes väl mången gång legaliserade
blott genom gifvarenes pietet, äfven när rättvisans, då ännu ofta
nog sväfvande bokstaf pekade åt annat håll. Men en ansan
känsla af vida allmännare och mera omfattande natur dref finska
folket i massa att efter råd och lägenhet frikostigt visa sin
tacksamhet mot kyrkan och dess tjenare af alla grader och slag.
Man såg och egde verkligen åt detta håll det enda fortfarande
hägn mot margfaldigt våld, som oroliga tider och förhållanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
