Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ser och kränkning af eganderätten, den må ha gällt besittningen
af en thron eller stafkarlens tiggarepåse, blifvit så hvardagliga,
att de ej mera kostade förbrytaren en enda sömnlös, af
sam-vetsqval oroad stund. I högsta möjliga stil hade de tre nordiska
rikenas konung sjelf uppställt härutinnan ett exempel, omöjligt
att i all sin vidd efterföljas, men erbjudande ursäkt för hvarje
dåd, begånget af hans undersåter. Desse föras ju med
konungens heligt besvurna och med det mildaste småleende utdelade
lejdebref i handen till stupstocken. Det kan väl ingen bestrida,
att sådana tidens järtecken verkat förvirrande på begreppen om
rättvisa äfven i Gustaf Wasas själ ocli lossat på de
tillbakahål-lande sedliga banden deri. Då det territorium, inom hvilket en
menniskas lif var hänvisadt, så föga respekterades som i
Kristian Tyranns tider, tyckes det ju alldeles konseqvent, att det
lås, hvilket skulle skydda menniskornas egendom, ej behöll större
motståndskraft än halssenorna, drabbade af bödelsbilan. att
bevara det till döden dömda lifvet. Det förunderliga ligger blott
deri, att ett upplösningstillstånd, som gjorde gränserna för all
egendom så flytande och osäkra, att ingen — och allra minst
egaren sjelf — förmådde med visshet förutsäga, huru rågångarna
dagen derpå skulle upphuggas, kunde fortfara från slägte till
slägte, utan att samhället gick uuder i dessa eviga svallvågor.
Kanske ännu mer än i sjelfva Sverige rådde en sådan
oupphörlig fluktuation af gränserna i och öfver Finland. Man kan
knappt tänka derpå, utan att i andanom förflyttas till den
urperiod af vårt lands tillvaro, då vatten och jord med oafgjord
framgång ännu disputerade ej blott om specialiteterna deraf,
men om sjelfva grundvalarna för hela existensen.
Att Gustaf Wasa var en parveny bland konungar, röjde
sig äfven genom det sätt, hvarpå hans dynastiska omsorger
ständigt och jemt urartade till den enskilde husfadrens bekymmer
om den ena och den andra medlemmens af familjen bergning.
Denna anmärkning syftar icke egentligen på hans oförsynta
åtrå att per fas et nefas öka massan af slägtens arfvegods.
Afseendet föstes här hufvudsakligast på hans begär att — tvärtemot
den anda i svenska samhällsskicket, hvilken städse opponerat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
