Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ladt idealiskt lynne som Klas Flemings. För den mannen ur
hans idé så exklusiv, att hon gör fogelfritt hvarje annat
rättsanspråk, som står i strid emot hennes: så abstrakt, att för
henne personerna förflyktigas till oväsendtliga, betydelselösa
fantomer. Det är konungamaktens rätt, Klas Fleming förfäktar
lika konsiderationslöst mot kungasonen som mot hyddornas barn.
Med samma hand, han, då ännu konung Erik XIV:s man,
ned-skrifver sitt: c i to citissime.’ pä det ultimatum, hvarmedels han
uppfordrar hertig Johan att gifva sig på nåd och onåd, hugger
han i dennes sons, konung Sigismunds namn bland de täta
skarorna af sitt eget lands bönder och fäller desse, aså att de döde
liifger neder som strå.” När konungen residerar i Warschau,
verkställer han dennes bud och befallningar lika troget och
oblidkeligt, som då kungabuden utgå från. Stockholm. Han
framstår som en naturmakt, iklädd menniskoskepnad och med
inskriften: kungavälde på sin panna. Det ligger någonting
fruk-tansvärdt i en sådan helgjuten, ensidig tigur; men långt ofvan
det vanliga menniskomåttet höjer sig dock densamma. Hur helst
man må bedöma en dylik jättes syften, hur mycket man än må
fördöma de medel, han använder för att vinna sitt ändamål,
känner man sig gripen af beundran af en karakter, som så
be-stämdt vet och så energiskt kan. hvad han vill. Jag har någon
gång hört sägas, att det vore en otillbörlig sentimental
inblandning, ifall man tänkte sig en sådan karakter belierrskad
stundom, då han ej är stadd i utöfningen af sin heroiska
bestämmelse, af mildare känslor, af välvilja för sin familj och mera
dylikt. Men då jag tänker mig Klas Fleming, oin också såsom
personifikation af en naturmakt, likväl reducerad till mensklig
gestalt, förstår jag icke, hvarför ej vissa sensationer, som i
allmänhet tillkomma en sådan varelse, kunde förutsättas äfven hos
honom. Det är föga tänkbart, att ett vilddjur, som är
ingenting annat än det, skulle kunna ha en så vekhjertad och from
afföda som Johan Fleming. Men man vet ganska väl, att
björnen, lejonet, ja sjelfva tigern både hysa och röja “sentimentala11
böjelser i sitt förhållande till sina ungar o. s. v.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
